Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 25. 5. 1920 - Den avslöjade Harden - »Oron på arbetsmarknaden»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 307
fullständiga brist på balans, som utmärkte imperialisten Härden,
återkommer efter hans förvandling till pacifist och troende
Wilson-dyrkare; nu förnekar han advokatoriskt, att skulden till kriget kan
ligga på annat håll än ensamt hos Tyskland, »som mördade världens
fred», och hans devota Wilsonkult gick sommaren 1919 därhän, att
han prisade Versaillestraktaten såsom »etisch tief unterkellert», »em
in sich vollendetes Kunstwerk» o. s. v. I oändlighet skulle
häpnadsväckande paralleller kunna ges. Samme man som jämförde
Tysklands kamp mot ententen med Hellas’ kamp för sin Olymp, Israels
för sin Jehovah och den galileiska lärjungaskarans för sin Frälsare
— samme man har få år därefter i namn av allt vad mänskligt och
gudomligt är sagt sig önska Babylons fall; och Babylon är för honom
Tyskland. Att skrika ut sin omvändelse, att trampa forna
åsikter under fötterna, därom har tilläventyrs Härden ej varit
ensam. Men i hans botgörargärning finnes ingen botfärdighet; han
anklagar ej sig själv utan andra, i det han med halsbrytande
metoder söker utplåna spåren av sitt förflutna, än skönt detta i
högsta grad utspelats in foro publico. Det vittnar dock om ett nästan
abnormt drag att från det årslånga varierandet av temat »Uber uns
waltet ein eiserner Wille», från en förkunnelse av pliktens
obönhörliga imperativ, för vilket inga ord i lexikonet varit nog glödheta,
utan tecken till inre strid kunna glida över till kravet på att alla
tyska politiker, som efter den l jan. 1915 röstat för krigskrediten,
måtte förklaras förlustiga sina medborgerliga rättigheter för fem år
framåt. Att så ej skett betraktar nämligen Härden som en av den
demokratiska regimens största försummelser!
Härdens inflytande under tiden efter den tyska revolutionen,
särskilt hans tidskrifts roll av ett slags korrespondenscentral för allt
gräl och missnöje i landet, ger onekligen en bild av Tysklands
själsliga sjukdomskris, och det är ett tecken på återvändande hälsa, att
man nu mer och mer vänder sig bort från honom i känslan av att
han, skådespelaren, odlar övertygelser enligt principen Fart pour
Tärt och byter åsikter som en intellektuell kostymartist. Huruvida
Härden i utlandet, där han alltid haft en uppmärksam publik, skall
lyckas återvinna sitt i hemlandet skakade rykte får anses ovisst.
Hans obegränsade Wilsondyrkan lär väl bli ett svagt stöd, sedan
Versaillesfreden även i segrarländerna synes förlora den förståelse,
som den med några mindre reservationer väckte hos Härden. Den
halft kommunistiska bekännelse, i vars sköte han tills vidare
hamnat, hänvisar honom närmast till östeuropeiska anknytningar, vilka
dock svårligen torde gottgöra honom för den uppmärksamhet i
Västeuropa och Amerika, som han särskilt uppskattat.
Den förra stora revolutionsperioden i Europas historia
kring mitten av 1800-talet har gemenligen betecknats
såsom uteslutande bourgeoisiens strid för sina politiska
ideal utan avsevärda inslag från det fjärde ståndet, den industriella
revolutionens skapelse, arbetarproletariatet, dess intressen och sam-
»Oron på [-arbetsmarknaden».-]
{+arbetsmark-
naden».+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
