Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - De militära konsekvenserna för Sverige av anslutning till Nationernas förbund. Av E. Biörklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312 E. BIÖRKLUND
manligaste, och sedan Sverige officiellt tillkännagivit, att vårt
land för sin del så tolkat förbundsakten, är det självfallet, att
propositionens tolkning här lägges till grund. Vårt land måste
sedermera förvisso uppbjuda all kraft att också i verkligheten
få denna svenska tolkning respekterad.
På vissa ställen har emellertid t. o. m. regeringspropositionen
icke vågat tillgripa andra ordalag än »torde» och »sannolikt».
I dessa avseenden föreligger naturligtvis icke tillräckligt säker
grund för att draga några slutsatser.
Vad angår våra grannländers ställning till Nationernas
förbund, är det att märka, att Tyskland genom att underteckna
Versaillestraktaten av den 28 juni 1919, av vilken
förbundsakten som bekant utgör den första av traktatens femton delai\
tvingats att erkänna förbundet och de med detsamma
förknippade plikterna och rättigheterna — allt detta utan att självt vara
medlem av förbundet-
Polen såsom en av signatärmakterna i Versailles är däremot
redan medlem, men varken Finland, Ryssland, Estland,
Lettland eller Litauen befinna sig bland de makter, vilka, i likhet
med de under kriget neutrala, inbjudits att biträda förbundet.
Skulle Finland, vilket land som bekant genom skrivelse till
förbundets generalsekreterare av den 30 juni gjort framställning
att få ingå såsom medlem i förbundet, Estland (skrivelse till
förbundet av den 19 april), Lettland (liknande framställning av
den 14 maj) eller Litauen, försåvitt dessa statsbildningar nu
alla i framtiden få formen av självständiga stater, komma att
ingå i förbundet, så äro dessa länder jämlikt förbundsaktens
bestämmelser ovillkorligen förpliktade att godtaga förbundsrådets
bestämmelser angående landets militära rustningar, vilket icke
utan vidare är fallet för de makter, vilka i likhet med Sverige
inbjudits att ansluta sig till förbundet och gjort detta inom
två-inånadersfristen.
Förbundsrådets befogenhet blir givetvis av mycket stor
mili-tärpolitisk betydelse, under det att förbundsförsamlingen fått
sin verksamhet väsentligen kringskuren. Bibehålles den i
förbundsakten avsedda maktfördelningen mellan rådet och
församlingen, synes den senare, vad militära förhållanden beträffar,
komma att öva ett ganska obetydligt inflytande.
Uppgörandet av planerna för de olika staternas militärväsen, lämnandet av
tillstånd för en stat att överskrida fastställt rustningsprogram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
