Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - De militära konsekvenserna för Sverige av anslutning till Nationernas förbund. Av E. Biörklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318 E. BIÖRKLUND
uttalande härom är, »att denna militärkommission sannolikt
tillsättes av rådet med enkel majoritet, och att medlemmarna i
denna kommission antagligen komma att tagas bland
stormakterna, ehuru det är möjligt, att även andra makter få ombud i
kommissionen».
Vid förbundsrådets sammanträde i Rom beslöts att tillsätta
kommissionen och fixerades dess arbetsordning, varjämte på
sammankomsten i San Sebastian meddelades, att makterna i
rådet redan utsett medlemmar. Endast dessa stater få nämligen
tillsätta ständiga medlemmar, medan övriga länder i förbundet
ha rättighet att dit sända ombud, då diskussionen gäller en fråga,
i vilket landet själft är direkt intresserat. Kommissionen arbetar
på tre sektioner (för resp. armé-, marin- och luftfrågor). För
varje sektion får i kommissionen representerad makt sända högst
en medlem; varje makt har dock blott en röst.
Huru det rustningsprogram, som definitivt kommer att
föreläggas Sverige, i realiteten kommer att té sig, är ju ännu okänt.
Enligt förbundsaktens lydelse skulle vid detta programs
uppgörande hänsyn tagas till de för landet säregna förhållandena.
I första hand komme landets geografiska läge, gränsernas längd
och topografiska beskaffenhet, relativ befolkningstäthet,
trafik-inedlens ståndpunkt samt förhållandet mellan land- och
sjögräns att vara avgörande.
Läget i Östersjön är ju såtillvida helt omkastat, att det
genom uppkomsten därstädes av en mängd småstater samt de
tyska och ryska sjömakternas ytterst starka decimering synes
för Sverige möjligt att genom ett rationellt nybyggande av
örlogsfartyg av moderniserade typer såsom ersättning för nu
befintliga, delvis ytterst gamla och stridsodugliga fartyg, för
rimliga medel erhålla ett sjöförsvar av sådan styrka, att en
invasion över havet mot vårt land från någon Östersjömakts sida är
otänkbar. Med hänsyn till Tyskland gäller detta givetvis under
den förutsättningen, att dess genom Versaillesfreden stipulerade
maximistyrka1 icke väsentligen överskrides — en sak, som det
1 Sex slagskepp om högst 10,000 ton (med högst 4 st. 28 cm:s kanoner, d. v.
s. lika med vår »Sverige»-typ), sex lätta kryssare om högst 6,000, tolv jagare
om högst 800 och tolv torpedbåtar om högst 200 ton. Undervattensbåtar och
IB il i tära flygfarkoster få ej alls finnas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
