Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 23. 8. 1920 - Rekognitionsskogarna och skogspolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364 DAGENS FRÅGOR
lagens strävan att för samfällt bruk monopolisera de angränsande
vidderna eller sinsemellan uppdela deras nyttigheter och kronans lika
envisa försök att hålla tillträdet till skogsöverflödet öppet även för
andra än de närmast boende. Att avvittringen, från början länkt
som kronans skarpaste vapen, till slut kom att beteckna kulmen av
dess snöpliga nederlag i denna strid, är det mest i ögonen fallande
draget i händelseförloppet och ger på samma gång den bakgrund,
mot vilken rekognitionsskogsfrågan får sin rätta belysning.
De äldre Vasakonungarnas kolonisationssträvanden avlöstes ju som
bekant av en industrivänlig politik, vilken åsyftade att direkt öppna
det stora skogsöverflödet i riket för industriell exploatering. Den
viktigaste bestående frukten av denna politik var
rekognitionsallmän-ningarna. Skapandet av dessa stora skogs Fastigheter var en rationell
och effektiv lösning av vår största dåtida industris bränslefråga och
innebar tillika, att betydande områden räddades från de svenska
skogarnas vanliga öde i forna tider, att ruttna bort eller förödas. Den
uppoffring, staten i detta fall gjort för industrien, har säkerligen
nationalekonomiskt sett rikligen återgäldats genom en det normala
vida överstigande skogsproduktion på de upplåtna områdena. Och
ganska säkert är det väl också, att dessa skogstrakter, vilkas
avkastning till väsentlig del är beroende av att de hållas samlade, utan
upplåtelsen till bruken, liksom så många andra skogar i vårt land
skulle smulats sönder på ett meningslöst sätt, norrut vid
avvittring-arna om ej förr. Det är icke överdrivet att beteckna de
ursprungliga rekognitionsskogsupplåtelserna som en av de ej alltför många
effektiva, till åsyftat ändamål verkligen ledande åtgärderna i den
svenska skogspolitikens historia. Samma vitsord kan man tyvärr ej
ge åt den fiskaliska aktion varigenom efter det nya statsskickets
seger, statens behållna rätt i dessa skogar slumpades, jå ofta
trugades bort för en löjeväckande ringa penning. De svårsmälta förluster,
statskassan härigenom lidit, böra emellertid ej få bortskymma det
betydelsefulla faktum, att rekognitionsskogarna dock alltjämt
bevarades såsom ekonomiskt sett riktigt organiserade skogsbruk, medan där
emot den samtida avvittringen, varigenom ojämförligt större värden
av kronan bortskänktes, såväl ur skogsbrukets som jordbrukets
synpunkt innebär en ekonomisk desorganisering av det mest elakartade
slag. Ej att låta livskraftiga och förnuftigt använda skogsbruk byta
ägare utan att övervinna den genom avvittringen skapade
desorganiseringen är den verkligt stora uppgiften för svensk skogspolitik. I
det senare avseendet ha vi ej hunnit mycket längre än till att hejda
och klavbinda den enskilda ekonomiska verksamheten, då den var
på väg att — visserligen efter sina ensidiga synpunkter — lösa
problemet; i det förra lockas det svenska rätthaveriet av utsikten till nya
lysande triumfer. Med något av samma sublima formalism, som i
dessa kolbristens tider i åratal fördröjt vårt lands elektrifiering
genom att göra en industriell exploatering av hittilis oanat mått
beroende av Gustav Vasas laxfiskepolitik, finner man vid nuvarande
svindlande trävarupris statens syfte med skogsdonationerna till industrien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
