Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 23. 8. 1920 - Fredskonferensens eftermäle - Bokpriser och vetenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374 DAGENS FRÅGOR
skyddsförbundet — måhända en chimär. Lloyd George är svårare
att få fast grepp i. »Det var lättare», säger Harris, »att fastställa
Wilsons syften, då han var ur sikte, än Lloyd Georges, då han var
inom fullt synhåll», och Dillon betecknar honom som »en
nödfallsutvägarnas och kastvindarnas man, ur stånd att mäta mer än ett
segment av den politiska cirkeln i sänder». Med allt eftertryck
betonas, hur alla tre voro »övervägande partipolitiker, gamla
yrkesparlamentariker och därför uppfinningsrika opportunister». Särskilt
voro både Wilson och Lloyd George försvagade i sin handlingskraft
genom de val, som gått förut, den förre genom motgångarna, som
rubbat hans position, den senare genom den allt för lysande segern
med dess komprometterande valmanifestförbindelser om fullt
skadestånd från Tyskland och kejsarens bestraffning.
Vad resultatet av fredsförhandlingarna beträffar, ger Harris uttryck
åt en stark känsla av illojaliteten i de pålagda villkoren. Dillon
betonar kraftigt, att det egentligen betyder ett anglosachsiskt
världsherravälde. Själva saken har han ej så mycket emot, men han
skulle gärna vilja att den kallades vid sitt rätta namn. Men »aldrig
har den politiska sannfärdigheten i Europa stått på lägre nivå än
under fredskonferensen». Han klagar med allt fog över, att
»orden förlorat sitt forna förhållande till de ting de betecknade, och
högtidliga löften brutits i sanningens, rättens och billighetens namn. Ty den nya
aeran av ärlig tro, rättvisa och moralitet invigdes, besynnerligt nog, med ett
allmänt upprivande av bindande fördrag och etisk kränkning av de mest
bindande överenskommelser, som kultursamhällenas människor känna till».
Nationernas förbund griper Harris som ett nödankare och ser
däri framtidens hopp. Dillon är mera pessimistisk. Han underkänner
ej värdet av dess existens såsom en första oåterkallelig ansats till
internationalismens förverkligande. Men han som andra nekar sig
icke att beteckna både fredstraktaten och förbundsakten som scraps
of paper, och han frågar: »Är det endast en paradox att påstå, att
liksom kriget fördes för att göra krig omöjligt, så slöts en fred,
som kommer att göra fred omöjlig?» — Det ser verkligen för
närvarande inte bättre ut.
De senare årens svåra och tryckande dyrtid har bland
annat även sträckt sina oangenäma verkningar in på det
litterära och vetenskapliga området, i det att bokpriserna stegrats till en
nära nog fantastisk höjd. Före kriget voro franska böcker i allmänhet
avgjort billiga, de tyska hade i genomsnitt (med enskilda undantag)
ganska resonabla priser, och orn de engelska vanligtvis voro en smula
dyrare, voro priserna dock ingalunda oöverkomliga. För närvarande
äro förhållandena helt annorlunda. Allt vad böcker heter har blivit
enormt dyrt, och detta till en del för utländsk litteratur lika väl
som för svensk. I fråga om den tyska litteraturen beror detta dock
främst på en av de många meningslösa kristidsbestämmelserna,
nämligen det tyska förbudet mot att sälja nya tyska böcker efter lägre
kursberäkning än 40 öre för l riksmark — när den verkliga kursen
Bokpriser oeh
vetenskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
