Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 23. 8. 1920 - Bolsjevismen och Västeuropa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378 DAGENS FRÅGOR
änder påverkan av ryska emigrantreaktionärers motvilja mot att
uppge drömmarna om det gamla ryska rikets territoriella
återupprättande, på sin höjd minskat med Polen och Finland, Lika ödesdigert
var det förnämligast av fransk misstro mot Tyskland inspirerade
försöket att göra det återuppväckta Polen till en upp till tänderna
rastad vapendragare åt Glemenceaus politik, färdig att kommenderas
åt väster eller öster, allt efter Parisledningens önskningar. Därmed
väcktes endast inom den nya, i allt för tung rustning skrudade
militärstaten en av gamla historiska traditioner betingad
expansionslystnad, som de allierade försummade att i tid stävja. Till dessa
missgrepp kom tolererandet eller rent av uppmuntrandet av en
klumpig gammalrysk förtalspropaganda mot bolsjevikerna, vilken slog
över så våldsamt, att dessa alltmer inför särskilt Englands
arbetarvärld och borgerliga radikaler kommo att framstå såsom orättvist
förföljda martyrer, vilka man ej ville tilltro ens de synnerligen
faktiska försyndelser, vartill deras »diktatur genom proletariatet» i rikt
mått giorde sig skyldig. Den gentemot Råds-Ryssland relativt
sympatiska stämning, som på detta sätt skapades inom breda, åtminstone
på konjunkturpolitikern Lloyd George inflytelserika engelska folklager,
kom småningom den brittiska politiken att svänga, men då den franska
förblev orubblig och en yttre enighet särskilt av hänsyn till
Tyskland ansågs oundgänglig, så blev de allierades ryska politik, trots
det stöd det av inre revolutionsfara hotade Italien i denna punkt
gav England, allt mer tröstlöst vacklande och steril.
Det är ur denna händelseutveckling, som det nuvarande läget
framgått, och Polens dåraktiga offensiv inåt Ukraina i våras blev det
krönande missgrepp, som direkt framkallade krisen. Råds-Ryssland
hade då ingått eller förberett fredsslut med Estland, Lettland och
Litauen samt tillämnade underhandlingar även med Finland och
Polen. De ledande i Warschau föllo då för frestelsen att genom en
offensiv söka skapa de militära förutsättningarna för en ny
Rrest-Litowsk-fred, vilken skulle i stort sett återge Polen dess gamla
historiska gränser från 1772 eller åtminstone göra polskt inflytande
förhärskande i gränsområdet närmast öster om det etnografiska Polen
samt i Ukraina, där polska storgodsägare hade stora jordintressen att
bevaka. Den brittiska regeringen var nog svag att ej hindra
äventyret, och tongivande franska kretsar tyckas ha uppmuntrat det.
Utgången är känd. De första lättvunna framgångarna i Ukraina följdes
av ett bakslag, sedan i Råds-Ryssland den polska invasionen
framkallat ett slags nationell samling kring sovjetregeringen och den röda
armén. Erövringarna gingo förlorade, ryska trupper strömmade in
även över det etnografiska Polens gränser, och helt nyligen var
Warschau så pass allvarligt hotat, att de utländska beskickningarna
lämnade den polska huvudstaden och inhyste sig i Posen. Inför
polska regeringens nödrop ha de allierade visserligen lovat hjälp, men
av många skäl kunna de ej göra den fullt effektiv. Egna trupper kunna
de ej skicka, sändandet av krigsmateriel försvåras genom socialistiska
blockadåtgärder, och planerna på undsättning från Ungern eller Ru-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
