Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 23. 8. 1920 - Bolsjevismen och Västeuropa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOK 379
manien té sig tills vidare endast som skrämskott. Lloyd George
försökte i det längsta en bluffpolitik med hotfulla
parlanientsutta-landen, som dock ej imponerat på ryssarna, och på sistone
avslöjades den djupa klyftan mellan fransk och engelsk Rysslandspolitik.
Det skedde, när ungefär samtidigt Frankrike, Lloyd George oåtspord,
erkände general Wrangels vita regering på Krim och Lloyd George
likaledes på egen hand lät Warschauregeringen förstå, att den —
sedan projektet om allmänna fredsunderhandlingar i London strandat —
kanske gjorde klokast i att acceptera de bolsjevikiska
stillestånds-och fredsvillkor, som kunde framgå ur de polsk-ryska
separatförhandlingarna i Minsk.
Dessa ryska villkor äro formulerade med utomordentlig skicklighet.
Som blivande polsk östgräns föreslås den av de allierade genom lord
Curzon i juli angivna, något modifierad till Polens förmån i trakten
av Rielostok och Cholm. Men samtidigt behandlas Polen som
fridstörare efter mönstret av de allierades fredsvillkor för Tyskland:
polska armén skall, fordrar man, reduceras till 60,000 man, och alla
vapen, utöver de för denna reducerade armé och polistrupperna
absolut nödvändiga, skola utlämnas till Råds-Ryssland och Råds-Ukraina,
varjämte krigsindustrien skall demobiliseras och all vapenimport
förbjudas. Som lockbete för Polens befolkning tillkommer kravet på
fri jordutdelning åt familjerna till de polackar, som stupat eller sårats
i kriget och i genomskinligt sovjetiseringssyfte föreslås, att ryssarne
skola få rätt att »till fredens betryggande» beväpna en polsk
arbetar-milis, som skulle hålla den krigslystna »godsägareregeringen» i schack.
Avväpningsbestämmelserna visa, att man i Moskva ej underlåtit att
studera Versaillestraktaten.
När Polens militära läge syntes som mörkast och huvudstadens
något så när burgna befolkning redan förberedde massflykt undan
den väntade röda ockupationen, inträdde emellertid ett plötsligt
omslag i krigslyckan. Rolsjevikerna hade av sina bländande framgångar
låtit locka sig att företaga en vidlyftig kringgående rörelse i syfte att
kringränna Warschau även från nordväst och avskära dess järn- och
vattenvägsförbindelser med Danzig. Den av de allierades högsta råd
till Warschau sände franske generalen Weygand, marskalk Fochs
förtrognaste strategiske medarbetare under världskrigets sista period
och tiden efter vapenstilleståndet, märkte med sin tränade skarpblick
den ryska frammarschens svaga punkter, och enligt hans anvisningar
lyckades de av förtvivlans mod eldade polska härarna, till stor del
sannolikt faktiskt ledda av i världskriget beprövade franska
officerare, att åstadkomma en rad kraftiga motangrepp, som räddade
Warschau. Ryssarna nödgades företaga ett brådstörtat och
förlust-rikt återtåg, i Parispressen med förkärlek jämfört med tyskarnes efter
Marne-slaget 1914, och uppmuntrade av de polska vapnens framgångar
avslogo Polens fredsunderhandlare i Minsk de hårda ryska villkoren.
Redan ett par dagar dessförinnan hade Lloyd George begagnat sig av
bolsjevikernas lilla knep att ej på förhand underrätta honom orn
kravet på beväpning av en polsk arbetarmilis till att låta sin politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
