Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Industriell demokrati. Av Otto Järte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRIELL DEMOKRATI
lärt under årtionden före kriget, att det medinflytande över
arbets- och lönevillkoren, som arbetarna tillkämpat sig genom
fackföreningarna och kollektivavtalen, just var vad som
menades med »industriell demokrati». Så hade makarna Webb
beskrivit den i sin berömda Industrial Democracij. Sannerligen
de nordiska länderna ha någon anledning att från utlandet
hämta mönster för en sådan demokrati. Ingenstädes är
organisationsfrekvensen bland lönarbetarna så stor som här. Redan
före kriget var den uppe i 50 %, medan Tyskland och England
stannade vid 25 %. Och var funnos före kriget så mönstergillt
utvecklade organ för förlikning och skiljedom, för
arbetskonflik-ters biläggande och tvisters avdömande, som kollektivavtalen
med deras förhandlingsregler i våra länder uppvisa?
Men givetvis levde vi icke i ett sådant oskyldighetstillstånd,
att det saknades ansatser från de organiserade arbetarnas sida
att tillvälla sig ett större mått av inflytande på arbets- och
lönevillkoren, än arbetsavtalets själva juridiska natur
medgiver. Under åren omkring sekelskiftet, då arbetarna fått sina
fackförbund färdiga och arbetsgivarna här i Sverige ännu icke
voro organiserade, fordrades sålunda t. ex., att arbetsgivarna
endast skulle anställa organiserade arbetare, att fackföreningarna
skulle få pröva om en arbetares avskedande var berättigat, att
den eller den misshaglige verkmästaren eller förmannen skulle
avskedas m. m., allt intrång i arbetsgivarens rättssfär. När de
svenska arbetsgivareföreningarna 1902—1903 bildades, framförde
de också som ett kardinalkrav att inskrivas i varje
kollektivavtal, att arbetets ledning och fördelning, att rätten att antaga
och avskeda skulle oavkortad tillkomma arbetsgivaren. Detta
uppfattades visserligen till en början av arbetarna som ett
hänsynslöst och obefogat maktkrav, rnen det var nog icke bara av
bristande styrka eller av taktiska skäl som Landsorganisationen
slutligen efter mången spänd situation och långa förhandlingar
i december 1906 godtog denna § 23, som den har blivit kallad
i anledning av dess formulering i Svenska
Arbetsgivareföreningens stadgar. Godkännandet från arbetarnas sida var nog också
ett uttryck för den uppfattningen, att detta arbetsgivarnas krav
innehöll något principiellt oundvikligt och berättigat, nämligen
ett fastslående därav, att arbetsavtalet är ett
kontraktsförhållande, som uppdrager en bestämd gräns mellan kontrahenternas
ömsesidiga prestationer. Denna sats skulle jag gärna ha velat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
