Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Kyrkliga enhetssträvanden. Av Yngve Brilioth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKLIGA ENHETSSTRÄVANDEN 407
förbundet för internationellt samförstånd (World
Alli-ance of Churches for promoting international friendship) den
25—28 augusti i S:t Beatenberg vid Thunsjön. Ty om ock
listan av deltagare här var synnerligen imponerande och
upptog åtskilliga representativa namn, har dock detta förbund
egentligen karaktären av en enskild sammanslutning och
arbetar för vissa begränsade mål i enlighet med det program, som
redan dess namn antyder. Det utgör en sammanslutning av
lokalföreningar inom olika kyrkor, ej egentligen av kyrkorna
själva. I motsats härtill utgjordes de tvenne konferenser som
samlades i Geneve den 9—11 och den 12—19 augusti
väsentligen av officiellt utsedda delegerade för olika kyrkor, och båda
dessa hade till syfte att förbereda sammankomster av vida
större och mer omfattande karaktär, tvenne såvitt möjligt
världsomfattande kyrkoförsamlingar. De utgjorde led i två av
varandra oavhängiga strävanden, lika till sin vittutseende syftning,
men arbetande för olika program, vilka dock snarare
komplettera än upphäva varandra. Det torde vara nödvändigt att
i korthet skissera deras ursprung och förlopp.
Den första konferensen, vilkens förhandlingar redan
föreligga i tryck, betecknar sig som ett »Förberedande möte för att
överlägga om en allmän konferens av Kristi kyrka för liv och
arbete» (ön Life and Work}; den andra var ett likaledes
förberedande möte för en World Conference ön Faith and Order (Kr
bekännelse och organisation).
Den första konferensen, ön Life and Work, har för oss ett
särskilt intresse därigenom, att initiativet till densamma kan
sägas ha utgått från Skandinavien. Under världskrigets första
år satte sig ärkebiskop Söderblom tillsammans med Danmarks
och Norges främste kyrkomän, Själlands biskop, H. Ostenfeld,
och Kristianias biskop, J. Tandberg, i spetsen för en rörelse som
hade till uppgift att mitt under krigets stormar hävda och
betona kyrkornas övernationella väsen. Ett första upprop
utfärdades redan i november 1914, undertecknat jämväl av de
amerikanska, de holländska och schweiziska kyrkornas officiella
myndigheter samt av tvenne kyrkomän från då ännu
krigförande länder (en ungrare samt ärkebiskopen i Åbo). Ett steg
vidare togs år 1917. De tre nordiska metropoliterna inbjödo
kyrkorna i neutrala såväl som krigförande länder till en
»ekumenisk» konferens. Ett ögonblick såg det ut, som om den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
