Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Kyrkliga enhetssträvanden. Av Yngve Brilioth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4U YNGVE BRILIOTH
gerade möttes för gemensamma överläggningar. Dessa resulterade
i ett år 1918 publicerat uttalande, som konstaterade, att
principiell endräkt rådde på alla väsentliga punkter. Anglikanerna
erkände frikyrkornas historiska berättigande och religiösa
mission, och frikyrkomännen erkände episkopatet som den enda
tänkbara styrelseformen för en återförenad kyrka. Detta
dokument har fört enhetsverket inom England ett stort steg framåt,
och det har.väckt högt — kanske allt för högt — spända
förhoppningar. I varje fall har rörelsen för organisk återförening
av Storbritanniens kyrkor tagit en fart som aldrig förr, jå, den
synes snart ha vunnit tillräcklig styrka att nedbryta skrankor,
som för några decennier sedan syntes oöverstigliga, och det får
ej förglömmas, att detta till ej ringa del beror på impulser från
världskonferensrörelsen.
Den nu i Geneve avhållna sammankomsten var emellertid
dennas första manifestation i större stil. Den tryckta listan på
deltagare upptar omkring 140 namn, enligt uppgift
representerande 80 kyrkor och 40 nationer. Den amerikanska
delegationen var till stor del densamma som på den föregående
konferensen, de mest betydande inslagen kommo från den engelska
kyrkan, som sänt en talrik delegation, samt från den grekiska.
Den utan gensägelse främste mannen bland anglikanerna var
biskop Göre, den yngre högkyrkliga skolans avgudade ledare
och över huvud en av sin kyrkas karaktärsfullaste gestalter.
Den grekiska delegationens ledare, Germanos Strinopoulos,
metropolit av Seleucia, har sedermera utsträckt sin resa även
till Sverige. Förhandlingarna — delvis alltför uttänjda genom ett
ändlöst översättande — behärskades av en omisskännelig och
upplyftande vilja till samförstånd, något väl ofta utlagd i
allmänna deklamationer. Att så disparata element verkligen mötts
till diskussion av spörsmål av vital betydelse är i och för sig
ett faktum, vars betydelse ej får underskattas. Men rannsakar
man de faktiskt vunna resultaten, kan man ej dölja en viss
besvikelse. Diskussionen om kyrkans väsende och den
återförenade kyrkans organisation blottade en djupgående klyfta
mellan det institutionella kyrkobegreppets målsmän, med biskop
Göre som sin skickligaste tolk, och den klart protestantiska
uppfattning för vilken alla författningsfrågor endast kunna få
en sekundär betydelse. Den egentliga debatten om
konfessionsfrågan lät tvenne lika klart bestämt avgränsade läger komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
