Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Kyrkliga enhetssträvanden. Av Yngve Brilioth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKLIGA ENHETSSTRÄVANDEN 415
till synes — det gällde i främsta rummet frågan, om den nicenska
trosbekännelsen vore den enda tänkbara samlingsformeln. Det
enda gripbara resultatet av konferensen var en stor
fortsättningskommitté med uppgift att förbereda den egentliga
världskonferensen, för vilken dock ingen tid ännu bestämts.
På det hela taget måste nog en deltagare i båda
konferenserna medföra det intrycket, att den senare till fullo visat
berättigandet av den förra och av den tanke denna avsåg att
realisera — med andra ord, att tiden är mogen för en
arbetsgemenskap mellan kyrkorna, däremot icke för en organisk
återförening på grundvalen av några än så sinnrikt uttänkta
enhetsformler. Man kan med skäl fråga sig, om ej en dylik
återförening för närvarande är långt ifrån åstundad av
kyrkofolkets stora massa i de skilda samfunden. Härmed är ingen
förkastelsedom fälld över den idé, som kännetecknas av termen
Faiih and Order. Vi tro ej, att att den organiska återföreningens
tanke får släppas. Man kan tvivla på att den osynliga kyrkans
enhet någonsin i denna tidsålder kommer att fullständigt
motsvaras av en yttre organisation, men är det månne ej de kristna
samfundens uppgift att eftersträva även mål, som för klentron
synas oupphinneliga? Faith and Order har sin givna uppgift
att hålla denna tanke levande, och därav skola säkert
sådana besläktade samfund, för vilka en återförening är en nära
liggande och naturlig sak, ej undgå att påverkas. Det är
knappast för djärft att hoppas, att den yttre kyrkosplittringens
kulmen verkligen nåtts och passerats, och att linjerna åter börja
att konvergera — mot en punkt som helt visst ej ligger oss
särdeles nära i tiden.
Det har förut påpekats, hur nian i England kan spåra en
sådan inverkan — i Skottland var enhetsverket mellan de olika
presbyterianska samfunden redan förut å bane. Det är nu blott
en tidsfråga, när det blir fullt genomfört. Vad som än må
komma ut ur den tyska protestantismens något kaotiska
tillstånd — helt visst har man rätt att här vänta en närmare
sammanslutning än förut mellan de olika landskyrkorna, även om
denna snarare kommer att gå i arbetsgemenskapens än i den
institutionella enhetens tecken. De skandinaviska kyrkorna ha
i dessa år trätt varandra närmare än någonsin efter
reformationen. Slutligen må det tillåtas att här erinra om det faktum,
att frågan om närmare förbindelser mellan den svenska och
29. Svensk Tidskrift 1920.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
