Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Kyrkliga enhetssträvanden. Av Yngve Brilioth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
416 YNGVE BRILIOTH
den anglikanska kyrkan med detta år fått sin lösning så till
vida, att den anglikanska kyrkan å sin sida öppnat sin
nattvardsgemenskap för den svenskas medlemmar. Tvenne
engelska biskopars närvaro vid den dubbla biskopsinvigningen i
Upsala den 19 september avsåg att markera den närmare
förbindelse, som därmed inletts.
Mången, som genom läggning eller fostran blivit van att
underskatta det institutionella kyrkobegreppets betydelse, kan
måhända ej tillmäta en dylik förbindelse mer än ett visst
kuriositetsvärde — och med rätta, om det hela stannar vid ett rent
formellt erkännande. Men det skedda får en helt arman och
större innebörd, om man däri ser i främsta rummet en
arbetsuppgift. Endast den bornerade självgodheten kan förneka, att
svenska präster och kyrkomän ha mycket att lära av
anglikanskt kyrkoliv — om man blott tar sig väl tillvara för
enfaldig och malplacerad efterapning. Och genom våra traditionella
förbindelser med reformationens hemland ställes den svenska
kyrkan inför den stora och grannlaga uppgiften att slå en —
om än så smal — bro mellan tvenne kristna världar som
behöva varandra, men nu skiljas av en djupare klyfta än
någonsin. Få ting synas nu vara angelägnare i den protestantiska
kristenhetens värld än att lutherdom och anglikanism lära att
känna och förstå varandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
