Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Litteratur - Den litterära »Totalismen». Av O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 419
gar har det funnits otaliga författare, som skildrat just den faktiska
verkligheten sådan den gestaltar sig för genomsnittsmänniskan, och själva
det program, som Ludvig Nordström med sådan éclat framlägger som
något absolut noch nie dagewesenes, har likaså många gånger förut
formulerats. Vill man taga ett typiskt exempel, behöver man blott
hänvända sig till naturalismens mest konsekventa representanter,
bröderna Goncourt. I deras utomordentligt intressanta roman
Charles Demailly finner man också uttalad tanken på en diktning
baserad allenast på rena fakta, hämtade direkt ur det moderna
samhällslivet: »L’imagination a fait son temps», säger under en litterär
diskussion den realistiske författaren Pommageot, »il y a plus de
poé-sie dans la Gazette des tribanaux que dans Homére.» Och, för att
övergå till den svenska litteraturen, så ha vi alldeles samma tanke
uttryckt av en författare, som Ludvig Nordström egentligen hade
skyldighet att känna till, nämligen August Strindberg. I sin
originella lilla tidning Gazetten, som utkom i ett nummer år 1876,
formulerar han sin konstuppfattning i följande karakteristiska rader:
»När avguderiet med poesiens idkare blivit avlyst och man kommit
till insikt om, att ett häfte av Sveriges officiella statistik, ett
samarbete av hela nationen, kan ge en klarare föreställning om ett folks
andliga ståndpunkt än en samling elegier, sammanskrivna av en
privatperson över en liten sorg, torde man icke alls behöva klaga
över vårt nuvarande tillstånd, då ju de exakta vetenskaperna hos
oss bedrivas med en iver som står över allt beröm.»
Om Ludvig Nordström pretenderar att äras som någon Columbus
på det litterära området på grund av det program, han i sitt senaste
arbete framlagt, är han således alldeles på villospår. Men i ett
avseende är han ovedersägligen originell: ingen författare, som förut
behandlat de ämnesområden, inom vilka han rör sig, har gjort det
med en så häpnadsväckande platthet, en så själlös torka och en så
otrolig ideell sterilitet. Hela hans bok är en enda fortsatt odräglighet.
Bakgrunden för det hela är endast denna: det enda mål, till vilket
människan bör sträva, är att förtjäna pengar. »Pengar, det är livets
hemlighet!» På denna upphöjda idé baseras hela bokens
händelseutveckling, och som ett exempel på dess välgörande inflytande
framställes dess hjälte, grosshandlaren C. A. Lutherholm, skaparen av
rederi- och fabriksrörelsen i Öbacka.
Att ingå på någon redogörelse för bokens innehåll ber referenten
vördsamt att bliva befriad från, närmast av det skälet att om det
är svårt nog att läsa den, så är det alldeles omöjligt att referera
den. Så mycket må endast sägas att den handlar om en person,
som växer upp i ett snaskigt hotell i en gränd i Stockholm,
kommer på ett kontor, börjar göra affärer, har framgång, vinner en
förmögenhet och överflyttar till staden Öbacka — en eller annan
läsare torde måhända erinra sig att Ludvig Nordström även tidigare
behandlat denna märkliga ort — samt slutligen avlider efter ett
verksamt liv i grosshandels- och rederibranschen. Vad denna skildring
har med det märkvärdiga och storordiga företalet att skaffa, därom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>