Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 1. 10. 1920 - Kampen om Främre Orienten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karnpen om
Främre Orienten.
DAGENS FRÅGOR
Stockholm 1. 10. 1920
Sultanen har för länge sedan i behörig ordning
undertecknat den fred, som de segrande allierade
dikterat. Främre Orientens karta har fått sin nya färgläggning, och
arvtagarne efter »den sjuke mannen» ha börjat sätta sig i besittning
av var sin tillmätta andel av kvarlåtenskapen. De göra det
emellertid utan överdrivna illusioner om att denna senaste delning av
Turkiska riket skulle beteckna den orientaliska frågans lösning. Snarare
erkänna de resignerat riktigheten av en tysk Orientkännares för mer
ån 80 år sedan präglade tes: »Mit den Jahrhunderten entstanden,
lst die orientalische Frage durch die Jahrhunderte hindurch
gross-gezogen worden, hat Jahrhunderte iiberlebt und wird sie vermutlich
iiberdauern bis an Ende europäischer Weltgeschichte». »Lösningen»
av 1920 är allenast jämförlig med »lösningarna» av 1856 och 1878 och
kan svårligen påräkna större varaktighet än dessa, men betecknar å
andra sidan liksom de begynnelsen till ett nytt skede i den alltjämt
bland det gamla turkiska väldets ruiner pågående kampen om Främre
Orienten.
Fredstraktatens territoriella huvuddrag äro i korthet följande:
Grekland fick Thracien fram till Tsjataldsjalinjen, de dittills
»oåterlösta» öarna i Egeiska havet, Smyrna med ett rätt långt in åt Mindre
Asien tilltaget »Hinterland» samt — i samband med freden — rätt
bindande löften att av Italien erhålla Tolvöarna utanför Mindre Asiens
sydvästra hörn och det av England sedan 1878 förvaltade Cypern.
Italien fick nöja sig med ekonomiskt värdefulla »intressesfärer» i
Mindre Asien, särskilt sydkusten från Aidin till Adalia. I princip
stadgades upprättandet av ett självständigt Armenien, och uppdragandet
av dess gränser anförtroddes åt presidenten Wilson som lämplig
rekreationssysselsättning efter de 14 punkternas kollaps. Frankrike
och England gåvo sina nyförvärv titeln »mandat», Frankrike för Syrien
med Cilicien, England för Mesopotamien och Palestina. Egyptens
sista svaga folkrättsliga samband med Turkiet avklipptes, och Arabien
överläts åt konungen av Hedjas. »Sundens frihet» proklamerades som
orubblig grundsats och skulle tryggas genom upprättandet av en
engelskfransk-italiensk förvaltningszon kring Bosporen, Marmarasjön och
Dardanellerna. I Konstantinopel fick sultanen sitta kvar som seg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
