Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 1. 10. 1920 - Böndernas klassparti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR iiö
sin mot kapitalet riktade udd. Det är jordens växande skuldbörda,
som här är den springande punkten i agitationen, och man märker
snart på ord och tonfall, att beroendet av kreditgivarna är ett tvång,
som lätt kan komma tålamodet att brista. Det kan synas, som om
problemet lösts av sig själv, då de på jorden vilande skuldernas
realvärde genom valutans försämring nedsatts med två tredjedelar och
väsentliga avbetalningar måhända möjliggjorts genom den ökade
avkastningen under krisåren. Men detta är givetvis en korttidsföreteelse, och
jordbruket kan omöjligt ha vunnit en kapitalkraft, tillräcklig för att det
skulle kunna bli sin egen förläggare. Det är insikten härom, som
bevarat frågan aktuell. Närmast hoppas man på att kunna vinna en
varaktig emancipation från bankernas grepp kring näringen genom ett
kooperativt-kommunalt banksystem, vilket såsom slagordet lyder skulle
åt jordbrukarens näring bevara frukten av hans svett och möda. Detta
är, försäkras det i ständigt nya, starkt agitatoriska vändningar,
Bondeförbundets viktigaste programpunkt.
Att Bondeförbundet här rör vid en av våra vitalaste frågor, ligger
ju i öppen dag, och vad som kan vinnas på den av Bondeförbundet
anvisade eller andra vägar för stärkande av jordbrukarnas verkliga
ekonomiska självständighet är säkerligen ett väsentligt bidrag till
stärkandet av de element, som framför andra kunna ge stadga och
hälsa åt vårt lands framtid. Men om än detta villigt erkännes, behöver
man ej därför acceptera den demagogiska förenkling av problemet,
som på bankväsendets förmenta utsugningspolitik vill överflytta
ansvaret för jordbruksnäringens växande skuldbörda. Fast mera är
det helt visst inom denna närings egen historia, man har att söka
de grundläggande orsakerna. Att här försöka gå in på problemet,
kan ju ej komma ifråga, men påståendet må åtminstone exemplifieras
genom påpekande av ett av de mest i ögonen fallande sammanhangen.
En väsentlig förutsättning för de storindustriella och storkapitalistiska
företagens utveckling under nyaste tid har ju varit, att
aktiebolagsformen befriat dem från den olösliga uppgiften att på av oberäkneliga
tillfälligheter såsom dödsfall och dylikt bestämda terminer amortera
hela eller stora delar av sitt kapitalvärde. Det är värt all möjlig
eftertanke, att jordbruket gått en alldeles motsatt väg. Den lika
arvsrätten ökade de legala utlösningskraven, just då den växande
individualismen och jordens eget stegrade värde genombröto de urgamla
arvssedvänjor, som århundraden igenom tryggat gårdarnas övergång
från den ena generationen till den andra. Och för att göra verkan
härav så genomgripande som möjligt har den ena omständigheten
. efter den andra, ägnad att uppdriva jordens kapitalvärde, oavlåtligt
tillstött; vi anteckna här endast som exempel grundskatternas
avskaff-fande, spannmålstullarna och den revolutionerande prisstegringen på
skog, som tillmätts gårdarna utan tanke på en dylik värdeökning.
Någon tvekan om att genom arvskiften en ständig ström av kapital
går från jordbruket till utanför detta stående samhällsklasser kan ju
ej råda. Men alltid kan man fråga sig, om de åskådningar, som
uppmuntrat och premierat en sådan utveckling, verkligen ha den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
