Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Valutafrågan. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VALUTAFRÅGAN 453
ningar. Detta åter kan icke ske utan att lönerna höjas för
industriens arbetare, och sålunda har man likväl tvungits att
göra vad man velat undvika. Emellertid kan saken också
tänkas förlöpa på annat sätt. Det kan tänkas, att efterfrågan
på textilvaror icke stiger, trots att människors totala inkomster
ökas, och då vill det synas som om man undginge att skapa
dyrtid. Men det är ingalunda fallet. Ty någonstädes måste
människors ökade inkomst taga vägen, och om de icke
efterfråga mer textilvaror, så efterfråga de mer av andra varor, vilkas
pris då stiger, vilkas producenter då draga till sig mer
arbetskraft genom höjda löner o. s. v. För näringslivet i dess helhet
är detta omöjligt att förhindra, då den ökade inkomsten måste
framkalla ökad efterfrågan och denna måste framkalla böjelse
hos producenterna att tillgodose den ökade efterfrågan. Så
t. ex. framkallades redan de första åren av kriget en
överflyttning av arbetskraft från jordbruket till industrien i Sverige på
icke mindre än 40,000 personer, på grund av den ökade
efterfrågan industriens produkter blivit föremål för, samtidigt med
att staten höll efterfrågan på livsmedel nere genom ransonering
och andra åtgärder. Dessa sistnämnda åtgärder hindrade
därför noga taget icke alls dyrtidens utbredning utan överförde
blott dess verkningar från livsmedelsområdet till övriga
områden. Detsamma gäller om hyresregleringen för närvarande.
På samma sätt framkallade Bränslekommissionens mycket stora
behov av arbetskraft en våldsam stegring i lönerna för huggare
och andra grovarbetare; och även om åtskilligt därvid kunnat
göras annorlunda, var själva grundföreteelsen ofrånkomlig, då
de stora beloppen ställdes till kommissionens förfogande av
bankerna för dess nya verksamhet. Det är därför, vågar jag
påstå, alldeles hopplöst för exempelvis arbetsgivare att bekämpa
dyrtiden genom att motsätta sig lönestegring.
Men hur går det nu till, att folk i allmänhet över huvud får
mer inkomster, i penningar uttryckt, såsom här har förutsatts?
Helt enkelt genom att det blir mer penningar. Det kan visst
diskuteras, varför Riksbanken gör mera pengar; men att det ej
bleve mer, om den ej gjorde mer, måste däremot anses stå
utanför diskussion, ty varifrån skulle pengarna eljest komma?
Men blir det icke mer pengar, så kan människors sammanlagda
penninginkomst icke heller ökas, och detta ej ens i det fall, att
varumängden skulle komma att ökas. Varje penningstycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
