Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Georgius Redivivus. Av Johnny Roosval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEORGIUS REDIVIVUS
AV PROFESSOR JOHNNY ROOSVAL
Mången gammal stockholmare har sett helgonet ridande på
sin brygga i Storkyrka, sådan som han blev uppställd på
Karl XII:s tid och där han förblev, till dess att riksantikvarien
Bror Emil Hildebrand 1866 förde honom över till Historiska
Museet. Generationer ha beundrat honom där, tills han för
omkring 20 år sedan återfördes till Storkyrkan. Under de sista
fem åren, då konstnären Allan Norblad sysslat med att
framtaga den gamla färgen, har helgonet mestadels varit gömt bakom
ett verkstadsskrank, som byggts upp i kyrkan, men knappast
någonsin har Sankt Göran likväl betraktats med så stort intresse
som under denna kritiska tid. Talrika artiklar och avbildningar
i tidningar, tidskrifter, jå helgonets uppträdande i
biografrepertoaren, vittna därom. Likväl är det jämförelsevis få, som ha
en klar föreställning om vad detta konstverk nu är, kanske
ens hur det ser ut. Det är nämligen först under den sista
månaden som avplankningen i kyrkan brutits ned och den
återframkallade Bernt Notke’ska polykromin blivit tillgänglig
för åskådare. För första gången se vi honom nu, kan man
påstå, ty strängt taget har ingen nu levande människa skådat
Sankt Göran förut. Det är sant att han fanns, men det var icke
densamme. Han har varit förklädd, fördold, en mask betäckte
hans ansikte, en mörk domino hans gestalt, till och med hans
hjässa med det soliga svallande håret var gömd under en hjälm,
som icke hörde till den platsen. Han står för oss nu som eii
nyupptäckt, som en ur jorden uppgrävd antik bild. Den
framkallade färgen och guldet är av en så stor betydelse att man
omöjligt kan skilja på det skulpturala och det enbart
koloristiska intrycket. Guld och färg gripa in i den plastiska
massans formning, låter den för ögat än svälla, än stramas åt; än
stadgas, än lösas upp. Den som vill känna helgonet kan
därför icke nöja sig med synminnena från äldre tider eller med
svarta fotografier, utan skall, inför monumentet självt, i mid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
