Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Georgius Redivivus. Av Johnny Roosval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEORGIUS REDIVIVUS 471
hål undantagas, framträtt i underbart god konservering.
Ansiktena ha uppenbarligen med våld blivit flådda, möjligen under
vederdöpare-upploppet på 1500-talet i Stockholm, men
kvarblivna fläckar av den ursprungliga färgen gåvo ledning nog för
en rekonstruktion, som i denna punkt av konstnärliga skäl var
ofrånkomlig, även om den sattes i gång först efter årslång
tvekan och prövning.
Detta är huvudintrycken av det egentliga restaureringsarbetef,
som denna sommar avslutats: den gamla polykromins
framkallande. En annan sak är resultatet av de samtidigt gjorda
undersökningarna om den ursprungliga sockelns utseende och om
monumentets ursprungliga, månglemmade sammansättning och
dess plats i kyrkan. En tredje sak är de för praktiskt
utförande tänkta förslagen om uppställning. Om ingendera kan
ännu talas, de kräva ytterligare förberedelser. Vi reproducera
här endast ett par bilder, som giva föreställning om några av
arbetsresultaten. Fig. 4 jämförd med fig. 3 visar huru hästen
i förhållande till draken förut lutade starkt över åt sin vänstra
sida. Detta missförhållande berodde på sprickor i draktassen
vilken ursprungligen uppbar hästen. Nu äro häst och ryttare
återförda i ett mera statuariskt läge. Fig. 5 visar den modell
i gips vara resultaten av pågående undersökning successivt
utföras i plastisk form. Ehuru det arbetet är långt från avslutat
(sålunda äro tourellernas krönform ännu en alldeles obearbetad
fråga, de representera å fig. 5 endast ett material — ännu icke
modellerat), är figuren dock belysande för sockelns betydelse i
helhetsverkningen. Fotografien är tagen från den ögonhöjd
som i allmänhet verkligen torde tillhört monumentets
åskådare.
Att vi vid ämnen ur den svenska konstens hävder ofta stå
inför universalhistoriskt intressanta problem, är ett påstående
som för tjugu år sedan skulle förefallit förmätet, men som väl
nu knappast uppkallar någon till motstånd. Dock, att de
svenska ämnena någon gång skulle innebära konstnärliga värden
jämförliga med den allmänna historiens allra största, det är
mera överraskande. Jag stryker därför under, att så här är
fallet. Sankt Göran är icke det enda verk inom våra gränser
med samma anspråk- Han har redan kamrater, och om nya tjugu
år skola de icke vara så isolerade. Utländska forskare ha givit
uttryck åt en dylik uppskattning av Sankt Göran, genom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
