Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 6. 11. 1920 - Den ekonomiska internationalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484 DAGENS FRÅGOR
Återstår då frågan om konferensens egna, principiella uttalanden.,
alla enhälligt antagna på grund av beslut att varje land skulle ha
veto. Att de under dessa förhållanden skulle få tredubbelt renad
kompromisskaraktär var att vänta, ty de flesta resolutioner äro
kompromisser, internationella sådana dubbla och enhälligt antagna dylika
tredubbla. I betraktande härav äro åtskilliga uttalanden avgjort
glädjande bevis på återkommande ekonomiskt förnuft, och det förefaller
påtagligt, att England, Sverige och Förenta staterna härvid kunna dela
hedern. Sådana uttalanden som de följande kunna endast göra gott,
också om de till stor del antingen äro ställda på skruvar eller lida
av brist på precision:
»Alla länder böra eftersträva att steg för steg återinföra handelns frihet
såsom den var före kriget, och särskilt att avskaffa de konstgjorda hindren för
utrikeshandeln samt skillnaden i inlands- och utlandspris.»
»Det är av yttersta vikt att hejda inflationens tillväxt. Det måste klarligen
inses, att denna konstgjorda och otyglade ökning av penningmängden icke ökar
och icke kan öka den reala köpkraften som helhet och därför måste minska
köpkraften hos varje penningenhet.»
»Det är 37tterst önskvärt, att länder, som sjunkit ned från en effektiv
guld-myntfot, återvända därtill.»
»Varje konstlad kontroll av valutahandeln i syfte att begränsa växelkursernas
fluktuationer är ej blott overksam utan skadlig.»
När konferensen skall anvisa vägarna till allt detta goda, är det
emellertid som Kompromissens Aand starkast gör sig »gällande. Särskilt
framträder det i fråga om guldmyntfoten. Diskontostegringen får ett
lamt erkännande som effektiv »i normala tider», medan man nu tycks
vilja falla tillbaka på något slags kreditransonering genom yrkande
på att »kredit endast må beviljas för verkligt ekonomiska ändamål»
— ett system som är alldeles oförenligt med den eljest i resolutionen
påyrkade handelsfriheten. Fastställelse av en bestämd relation mellan
de försämrade valutorna och guldet, vilket dock enligt såväl teori som
erfarenhet är en väg för återgång till guldmyntfoten, avvisas
överlag som antingen overksam eller obehövlig, utan att man kan förstå
varpå en sådan mening grundar sig, o. s. v.
Den beundran varmed Brysselkonferensen och dess resultat
hälsats är alltså ej särdeles väl grundad; men ett litet steg i den
rätta riktningen är den dock, eller kan den rättare sagt bli. Då
den själv alldeles saknat makt och även dess principal, Folkens
förbund, sannolikt föga kan och vill i dessa ting, ligger nämligen
alltsammans hos de olika länderna vart för sig; vad deras isolerade
ansträngningar förmå blir verklighet, ingenting eller nästan ingenting
annat. Alltsammans hänger sålunda på, vad man inom vart särskilt
land och, från vår synpunkt, närmast vad man inom Sverige vill göra
för att de mest elementära ekonomiska grandsanningarna skola bliva
ledande för statens och enskildas strävanden. Brysselkonferensen har
protokollfört världens ledande finansmäns enhälliga anslutning till
några bland dem och därigenom, må man hoppas, givit dem ökad
auktoritet i den allmänna opinionen; det är vad som hittills skett.
Den ekonomiska internationalismen tillhör ännu helt och hållet
framtiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
