Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 6. 11. 1920 - »Lilla ententen» - Svensk fosterlandskänslas äldsta urkund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tänken på en sammanslutning av ifrågavarande art och nu livligt
agiterar därför, har under besök i Rom, Paris och London fått ett
vänligt mottagande, som snarast vittnar om att man vill söka leda
in rörelsen på »ofarliga» banor, I London har Jonescu begåvats
med välsignelser över strävandena att »kommersiellt» närma
Donau-länderna till varandra. De rumänska sympatierna för Polens
upptagande ha vunnit ententemakternas stöd, då de sannolikt beräkna att
genom Polen kunna bevaka de egna intressena.
Det ligger emellertid en stor fara för lilla ententen själv i att
den utsträckes till alltför många stater. Det är synnerligen
heterogena element, som det är fråga om att sammanföra. För icke
längesedan hotade krig mellan Polen och Tjeckoslovakien för
Teschen-kontliktens skull. Tillräckligt djupt ha sympatierna dem emellan icke
slagit rot för att redan nu kunna bilda en säker grundval för ett
förbund. Men villigheten till ett närmande förefinnes å båda sidor.
Den polske utrikesministern furst Sapieha har visserligen icke, såsom
bebådats, besökt Prag, men Take Jonescu, som varit där, har i
stället sedan farit till Warschau för att söka närma de båda länderna
till varandra, en resa, som lär ha haft synnerligen gott resultat.
Grekiske konseljpresidenten Venizelos uppges för Greklands del ha
kommit till enighet med både Jonescu och Benes, och det nyss
fientliga Bulgarien, som finner tiden inne att söka försoning med sina
grannar och på Neuilly-fredens grund vill bidraga till
Balkansituationens konsolidering, visar genom konseljpresidenten Stambulinski
livligt intresse för den nya politiken. Vad Ungern beträffar, skulle
det icke heller behöva stå utanför denna stort tilltagna
kombination, om det blott överger sina förhoppningar på St. Germain-fredens
revision. Utveckligen av blockplanerna har nämligen lett till att
»alla kombinationer rörande Ungern icke längre äro aktuella».
Lilla ententen är i sin ursprungliga form oprövad, i sitt
utvidgade skick är den ännu mycket problematisk. Huruvida den skall
kunna bli det fredliga samlingscentrum, som den vid starten gjorde
anspråk på att vara, får tiden utvisa. För dess framtidsutsikter
hade det nog varit fördelaktigt, om någon annan framträtt som
primus motor än Jonescu med sina varierande politiska föregåenden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
