Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Svenskfinlands ensamhet. Av Arvid Mörne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKFINLANDS ENSAMHET
AV FIL. D:R ARVID MÖRNE
Under det hundraåriga kriget om svenska språkets ställning
i Finland framkomma svenskt-folkliga synpunkter första
gången år 1848. De anföras av J. O. /. Rancken i det svenska
pressorganet i Vasa, som tidigare hade hetat Vasa Tidning, men
dåmera var omdöpt till Ilmarinen. Ett årtionde senare uppträdde
Axel Olof Fr eudenthal i Nylands nation med sin svensk-nationella
förkunnelse. Med folkupplysningen, som senare utgick från den
freudenthalska kretsen,spreds den nationella tanken så småningom.
Men den trängde nog icke synnerligt djupt ner i folket. Den
östsvenska kust- och skärgårdsallmogen framlevde sina dagar
som förr utan något klart medvetande om att dess svenskhet
kunde medföra ansvar och plikter, prövningar och kamp.
Men med det demokratiska genombrottet år 1905 ingick en
ny tid för den östsvenska nationalitetsrörelsen. Vi fingo bevittna
en allmän uppryckning i stad och bygd och i alla kretsar av
samhället. Uppvaknandet blev både glädjerikt och smärtsamt.
Där lågo massor av förbisedda spörsmål väntande på en lösning:
sociala, ekonomiska, kulturella — delvis gemensamma för hela
Finland, men delvis även av den art, att de voro maktpåliggande
just i svensklandet. Men i all glädjen över det nya nationella
livets rikedom blandades rätt snart en olustkänsla, som kanske
riktigast karaktäriseras som vanmaktsförnimmelse. Dess källa
var det finlandssvenska folkets ensamhet.
För den gamla kultursvenskheten var det en alldeles främmande
tanke, att kusternas och skärens befolkning, spridd över tvänne
oerhört långsträckta och smala bosättningsområden utan inbördes
geografiskt sammanhang, skulle kunna växa ihop till en nationell
enhet, ett svenskt folk i den finländska nationen. Och för de
finske var denna tanke mer än främmande: den föreföll orimlig,
förhatlig och — fosterlandsfientlig! Nå, en sak var ju klar:
35. Svensk Tidskrift 1920.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
