Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Svenskfinlands ensamhet. Av Arvid Mörne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
502 ARVID MÖRNE
hos andra än prästerna, vilkas verksamhet direkt berördes av
dylika förändringar.
Men med 1808 kom det nationella uppvaknandets tid. Atterbom,
Tegnér, Geijer, Ling, J. R. Blom och andra diktade orn
Finland i en ny ton. Finland! Vad hade Sverige ur deras
synpunkt mist med Finland? Jo, den sista återstoden av flydda
tiders Östersjövälde, en förmur mot Ryssland och ett »troget»
folk. Någon tanke på att fyra stora landsdelar, bebodda av
svenskar, hade gått förlorade i Fredrikshamn framskymtar
ingenstädes i diktningen. Däremot kan man hos fosforisterna
spåra ett rätt livligt intresse för den finska nationalitetsrörelse,
vilkens förberedelser den unga generationen nu tar itu med. I
Uppsala möta vi inom »finska nationen» de förslå fennomanerna
i en senare tids mening: Carl Axel Gottlund, av svensk, östnyländsk
allmogesläkt, som författare tvåspråkig men aldrig fullt förtrogen
med finskan, vidare Abraham Poppius., som hatade Sverige,
och slutligen den blivande hövdingen Adolf Ivar Arwidsson,
vilkens deltagande i fosforisternas diskussioner och litterära
företag icke var så alldeles betydelselöst. Både Arwidsson och
Gottlund lämna i parentes sagt bidrag till Poetisk Kalender.
Dessa ungdomar hemföra från Geijers och Atterboms stad en
rikedom av impulser, som i Åbo omsättas i hängivna strävanden
för finsk folkdikt, saga och hävd samt finskt språk först och
sist. Det gamla porthanska programmet kommer till heders
under en ny tids förändrade förutsättningar. I de uppsatser över
Finlands nationella framtid, som nu se dagen i Åbo, finner man
enligt Werner Söderhjelm (Å bo romantiken, s. 175) aldrig ett
ord om den svenska allmogebefolkningen i Finland. Dess rika
skatter av folksagor, visor, lekar och danser lämnades åt sitt
öde. Den folkloristiska hänförelsen var väsensbesläktad med
den nationella, och denna vidkändes icke det folkligt svenska
i Finland. De samlingar, ur vilka Afzelius hämtade material
till sitt i samråd med Geijer utgivna stora verk, voro givetvis
sveiigessvenska. Långt senare, år 1844, meddelar Hyltén-Cavallius
bland sina Svenska Folksager fyra från Finland. När
Arwidsson, numera överflyttad till Stockholm, år 1834 börjar att utgiva
Svenska Fornsånger — livligt understödd av sina förre
landsmän att sluta av prenumerantförteckningen — hänvisar han
till enbart rikssvenskt källmaterial. Men i tredje bandet (l 842)
komma likväl även de finlandssvenska folklekarna till heders.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
