Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Svenskfinlands ensamhet. Av Arvid Mörne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
viktig faktor: den nationella samhörigheten mellan kusternas och
skärens allmoge och moderlandet. Att skandinavismen här hade
ett stöd hos folket, som icke kunde svikta — det hade han väl
icke kommit att tänka på, eftersom han glömde att säga det.
Denna underlåtenhetssynd var dock för grov! Det visar sig,
att i Sverige funnos de, som kunde ge von Qvanten besked.
I en uti Svenska Litteratursällskapets Förhandlingar och
Uppsatser snart utkommande studie över Finland och
skandinavismen berör fil. mag. Hugo E. Pipping uttalanden i Svenska
Tidningen och Aftonbladet, vilka säga ifrån, att Finlands svenska
befolkning icke får glömmas. Nu kom också August
Sohlman i Aftonbladet i sin broschyr Det unga Finland med en
klar utredning av innebörden i orden »finne» och »finsk». Vi
citera efter Pippings uppsats: »Någonting som i väsentlig mån
bidragit till framalstrandet och underhållandet af de fennomanska
öfverdrifterna är tvetydigheten af orden finne och finsk. På
samma gång som »finne» utmärker en bestämd nationalitet,
sträckande sig långt utom Finlands landamären, skall det tillika
utmärka detsamma som finländare, invånare i storfurstendömet
Finland. På detta språkbruk grunda fennomanerna sina
påståenden om en storfurstlig finsk nationalitet, oaktat Finland
har och från uråldriga tider haft tvenne nationaliteter.»
I sinom tid skall väl forskningen fastslå, huruvida något av
de erinringar om den finlandssvenska befolkningens tillvaro,
som nu göras i Sveriges press, har framdragit ur glömskan
allmogeresningarna i svenska Österbotten och på Åland år 1808.
Dessa minnen från svarta år, då en stor del av överklassen
både här och i moderlandet svek den svenska statstanken, medan
finlandssvenska allmogen på skilda håll (liksom den nordkarelska)
förde en ensam kamp mot övermakten, borde nu ha påmint
Sverige om Svenskfinlands tillvaro.
Emellertid böra vi komma ihåg, att tanken på Finlands
svenska bygder i stort sett icke spelar någon roll i den
skandinaviska rörelsen. Den är främmande för skandinavismens skalder,
den skymtas icke i festtalens under årtionden vällande flod.
Den märkliga omständigheten att alltså skandinavismen, för
vilken Sönderjyllands bevarande i Danmarks ägo var ett av de
stora målen, icke alls befattade sig med den skandinaviska
befolkningen på Finlands jord, har, såvitt vi veta, ingen av
denna rörelses skildrare ens aktat nödigt att påpeka. Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
