- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tionde årgången. 1920 /
511

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Arméns underbefälsfråga och dess plats i försvarsproblemet. Av Olof Ribbing

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ARMÉNS UNDERBEFÄLSFRÅGA 511

uppgifter, vilka egentligen tillkomma dem, för att i stället ägna
sin tid åt att bota brister, som uppkommit genom underbefälets
otillräcklighet.

Underbefälsbristen äventyrar helt enkelt våra truppförbands
fältduglighet och arméns bestånd. Årets fälttjänstövningar visa
även för icke-fackmannen, hur långt förfallet gått. Och även
den mest optimistiskt anlagde granskare måste förfäras inför
siffrorna i de senaste volontärrekryteringsbeskeden, vilka för
någon tid sedan återgåvos av dagspressen.

Här må blott några av dessa siffror på nytt framdragas. Mest
skrämmande äro de uppgifter, som visa vakanserna inom
huvudvapnets manskapsbeställningar av olika grad. Av på stat vid
infanteriet upptagna 6,264 nummer stå nämligen 4,304 obesatta,
vilket motsvarar ett procenttal av 68-7. Bristen uppgår där alltså till
över 2/3 av hela styrkan. Vid kavalleriet och artilleriet utgöra
motsvarande procentuella vakanstal resp. 42.5 samt 56.7, vid
ingeniör trupperna 57.5 och vid trängen 43.8. Av samtliga vid hela
armén på stat upptagna befattningar — 12,916, om
musikpersonal och ännu kvarstående indelt manskap frånräknas — stå
7,623 vakanta mot 5,293 besatta, alltså en vakanssiffra av icke
mindre än 59 procent.

Värst är situationen, som sagt, vid infanteriet. Lägets
ohållbarhet framträder här i ännu skarpare dager, om man granskar
förhållandena vid vissa särskilda regementen. Så har t. ex. /. 7
58 besatta beställningar mot 144 vakanta, 1.21 51 mot 139, 1.27
62 mot 252, /. 23 35 mot 168, /. 28 47 mot 157, /. W 29 mot
168 o. s. v. Inför dessa siffror förvånar man sig icke över det
resultat av de värnpliktiges utbildning, som i rapporterna från
årets fälttjänstövningar fått sin dom.

Vad siffrorna emellertid icke visa är det faktum, att
jämsides med den årligen ökade kvantitativa nedgången även en
minst lika ödesdiger sänkning av underbefälets kvalitet ägt rum.
Med allt erkännande åt de dugliga och pålitliga element, som
kåren äger, måste det påpekas, hurusom de senare årens dåliga
rekrytering fört in i underbefälsgraden personal, som, ehuru
fullständigt undermålig, dock måste kvarhållas, därför att intet
annat för närvarande står att få. Detta gäller först och främst
infanteriet, vid övriga truppslag äro förhållandena härvidlag
något bättre. Det är också huvudsakligast till infanteriet
nedanstående reflexioner komma att hänföra sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:23:37 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1920/0517.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free