Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Det senaste inbördeskriget i Kina. Av C. G. Taube
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har denna organisation regerat Kina i nära två år. Den fick sin
makt på det lika enkla som samvetslösa sättet att bit för bit
sälja landet till Japan och sedan använda pengarna till att
främja sitt eget intresse, d. v. s. att broderligt dela pengarna
mellan de egna medlemmarna. Det beräknas, att under de
22 månader som Anfu-klubben regerat, ha 200 millioner dollars
i japanska lån förslösats, och av dem har ytterst litet använts
till det officiella ändamålet.
Klubbens ledare och själ har varit general Hsü Shu-chen —
lille Hsü som han kallas till skillnad från den nuvarande
presidenten Hsü Shih-chang. Att döma om den mannen och
hans livsgärning torde säkerligen vara för tidigt ännu. Han är ej
mer än 35 år gammal och har trots detta spelat en stor, för att
ej säga dominerande roll i Kinas politiska liv under de senaste
3 à 4 åren. Att han är en betydligt över medelmåttan intellektuellt
begåvad människa är otvivelaktigt; om han är patriot är mer
än tvivelaktigt, och att han har gjort sitt land en obotlig skada
är säkert. Nu sitter han som flykting i den japanska legationen
i Peking, om tio år är han kanske president eller — varför ej —
kejsare av Kina. Sådant har hänt förr.
Hsü Shu-chen har som många andra kinesiska officerare fått
sin utbildning i Japan, och man må ej förvåna sig över, om han
därifrån hämtat de imperialistiska idéer, som karaktäriserat hans
politik. Han har gjort sin snabba karriär huvudsakligen på
grund av beskydd av den gamle Tuan Chi-jui, upprepade gånger
premier- och krigsminister åt Yuan Shih-kai och senare. Det var
som bekant huvudsakligen tack vare Tuan som Kina efter
många om och men förklarade krig mot Tyskland; och han
gjorde sig själv till chef för den armé, som speciellt organiserades
för en expedition till Europa. Och i den armén var Hsü stabschef.
Någon expedition till Europa blev ju aldrig av och var väl
knappast någonsin allvarligt menad, men armén organiserades,
och det med en fart och energi, som gjorde all heder åt Hsü
och hans läromästare men som på samma gång snart gjorde
honom till den mest fruktade och hatade mannen i Kina. Ty
man insåg mer än väl, att han här hade fått ett medel att göra
sig till herre över ej blott de lätt mutade politikerna i Peking
utan också de alltför självständiga provinsguvernörerna.
När kriget tog slut 1918, fanns ju egentligen ingen som helst
anledning att behålla en armé, som var avsedd att sändas till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
