Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Det senaste inbördeskriget i Kina. Av C. G. Taube
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försiktiga generaler läto de Wu Pei-fu först göra grovarbetet.
Och han var icke sen att handla, när han fick fria händer.
Han utfärdade från Paotingfu en proklamation, vari han säger,
att folket är trött dels på den meningslösa inbördes striden
och dels på den korrumperade regeringen i Peking, och att han
i folkets namn fordrar allvarligt menade fredsunderhandlingar
med de södra provinserna, Anfu-klubbens upplösning och dess
medlemmars bestraffning.
Det blev en stor uppståndelse i Peking, när denna öppna
förklaring nådde dit. Lille Hsü kom farande från Urga och
försökte sätta mod i sina redan vettskrämda kolleger. Tsao Kun,
som ju var Wu Pei-fus närmaste chef, beordrades att omedelbart
bestraffa rebellen och skicka hans trupper tillbaka till Hunan.
Men Tsao svarade först undvikande, och så småningom blev
det klart att han tillfullo gillade Wus handling. Så uppträdde
Chang Tso-lin på scenen, först i form av fredsmäklare. Han
reste ner till Peking för att medla, som det hette, men väl
i själva verket för att se hur landet låg. Han kom emellertid
mycket snart underfund med att det ej var tal om någon
medling i detta fall, och han måste ganska hastigt bege sig hem
till sitt land, då han redan nu var mer än misstänkt för att
handla i samförstånd med Tsao Kun. Och Anfuisterna med
lille Hsü i spetsen jublade och trodde sig för ett ögonblick säkra
om segern.
De tvingade presidenten att utfärda ett mandat, i vilket Tsao Kun
och Wu Pei-fu avskedades, och den gamle Tuan Chi-jui beordrades
att omedelbart med alla tillgängliga trupper företaga en expedition
för att straffa »förrädarna». Då Chang Tso-lin några dagar
senare öppet förklarade sig stå på Tsao Kuns sida, fick också
han äran att bli avskedad. De tre herrarna vägrade att åtlyda
ordern, då de mer än väl visste, att presidenten ej frivilligt givit
den, och sedan återstod ingenting annat än att slåss.
Anfuisterna trodde sig nog att börja med fullkomligt säkra
om segern. Hade de icke massor av nya, fina japanska kanoner
och kulsprutor, hade de icke ett par dussin stora flygmaskiner
med bomber etc., hade de icke massor af japanska officerare
och Mongoliets erövrare Hsü Shu-chen till fältherre? De voro
kanske numeriskt något underlägsna, men det skulle snart
hjälpas genom att tvångsrekrytera ett par tiotusental kulier i
Peking och sätta på dem en uniform. Lille Hsü var under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
