Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 8. 12. 1920 - Skyddet mot fredsekonomien - Reformer inom polisväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
544 DAGENS FRÅGOR
funktioner, icke i minsta mån därigenom försvåras eller fördröjes.
Hic Rhodus, hic salta. Ty här är uppgiften för företagen själva
liksom för deras personal: snabbaste möjliga övergång till
fredsekonomi. Allt vad som göres för att hindra det är slag riktade mot
mänsklighetens framtid.
Polisväsendets reformering har i många år
varit en fråga, som hört till civilministrarnas
— nu socialministerns! — ordinarie bekymmer. Intresset i och för sig
för en bättring av bristerna har visserligen ej varit alltför stort — helt
naturligt för övrigt, ty en förvänd indelning av
departementsärendena, fasthållen ännu så sent som förliden vår, har lagt
polisväsendet under ett departement, där ett stadigvarande större intresse och
därmed sammanhängande, ingående sakkunskap på goda grunder
knappt kunna begäras. Men då och då har missnöjet bubblat upp
alltför obehagligt — hos polisen själv eller hos allmänheten — och
frågan har överlämnats till en kommitté. Fem kommittéer ha under
de senaste tjugu åren behandlat frågan — antingen isolerad eller i
samband med den för landets polis- och åklagarväsende så ytterst
betänkliga fögderiförvaltningsreformen — och resultatet har alltjämt
blivit, att det hela runnit ut i sanden.
Den innersta grunden till denna snöpliga utgång av så många års
arbete synes vara, icke uppgiftens omfattande beskaffenhet och de
kostnader, som reformen skulle medföra — ty mera omfattande och
kostbara reformer ha sannerligen lösts lätt och lekande under dessa
år — utan de svårigheter, som föranletts därav att man,
förmodligen av s. k. riksdagspolitiska skäl, ej vägat beslutsamt lösa frågan
från den enda riktiga utgångspunkten, nämligen att polisväsendet är
en statens angelägenhet, som skall av staten ordnas efter enhetliga
grunder och av staten bekostas, möjligen med kommunala bidrag
för de fall där speciellt kommunala intressen kunna påvisas.
Man har därför fortfarande fått bygga på den brokiga mångfalden
av kommunalt inrättade polistjänster, med olika lön, olika
kvalifikationer och olika säkerhet — eller snarare osäkerhet — i
anställningsvillkoren för personer, som utföra samma slags arbete och ha
samma ansvar, och en hopplös oreda och osäkerhet, plågsam för
polismännen och ödesdiger för tjänsten, har kvarstått.
I de större städerna har visserligen polisorganisationen nått en
sådan utbildning och stadga, att i organisationsavseende kanske föga
vore att förbättra, även om polisen övertoges av staten, men i de
mindre samhällena och på landsbygden är förhållandet ett annat.
Redan svårigheten eller motviljan hos de mindre kommunerna att
bära den erforderliga kostnaden lägger hinder i vägen för anställande
av väl utbildade polistjänstemän, och polismannens beroende av de
kommunalt rådande för sitt kvarstannande i tjänsten är ej ägnat att
locka dugligt och självständigt folk. Kristiden visade exempel på
att fullt berättigat ingripande mot kommunalt inflytelserika personer
kunde bereda polismannen ytterst otrevliga följder, och för ej allt-
Reformer
inom polisväsendet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
