Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 8. 12. 1920 - »Den store hellenens» fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 549
terade ön Cypern ställdes ytterligare i utsikt tör Grekland, och i
Paris misstänker man, att Lloyd George skall ha varit betänkt på
att låta det nya helleniska riket i någon form även i en nära
framtid få sig anförtrott Konstantinopel. Gällde det blott territoriella
förvärv, förvisso hade då Venizelos åt sitt land vunnit mera än de
mest glödande panhellenistiska drömmare kunnat hoppas.
Varför visade då icke Greklands folk vid valen enhälligt sin
entusiastiska tacksamhet genom att parlamentariskt bekräfta sin
överströmmande tacksamhet mot »den store hellenen»?
Svaret är numera ej så svårt att finna. Hellas’ historia visar, att
även de utåt mest segerrika tyranner haft svårt att i längden hålla
sig uppe. Och det folkliga missnöje, som en gång för all framtid
gav ordet tyrann den förhatliga klang det ej ursprungligen hade,
torde ha haft många vägande grunder att med stigande skärpa vända
sig mot Venizelos’ diktatur. Till en början hade han under
Balkankrigen själv av politiska skäl bidragit att åt dynastien bland folket
förvärva en popularitetens glans, som han sedan ej med all sin
folkmötesvältalighet förmådde utplåna. Vidare bidrogo minnena från
ententens skoningslösa hungerblockad mot Grekland att stämma
befolkningen avog mot de allierades handgångne man. Den
landsflyktige konung Konstantins namn omstrålades av minnena från de
stora segrarna under Balkankriget, och med dessa vapenglada
minnen kunde ej Venizelos’ diplomatiska framgångar mäta sig i
entusiasmerande verkan på ett primitivt tänkande folk. Konungens
förjagande på främmande maktbud gjorde honom i vida kretsar till
martyr och kom menige man att glömma t. o. m., att han åt den
bul-gariske arvfienden upplåtit bergfästet Rupel. Därtill kom, att Gamla
Greklands maktlystna politiska kotterier aldrig riktigt »kunnat med»
uppkomlingen från Kreta. Trots alla skickligt iscensatta
hyllningsdemonstrationer saknade Venizelos sålunda många förutsättningar
för att åt sig vinna den orubbliga popularitet vartill man i
Västerlandet med tanke på hans verk, Storgreklands skapande, ansåg
ho-som predestinerad.
Därtill kommo hans hänsynslösa förföljelser mot politiska
motståndare och det tryckande polisvälde, varmed han skaffat sig den
artificiella »nationella enighet», som han behövde vid sin köpslagan med
stormakterna. Landförvärven medförde även dryga skattebördor och
framför allt ändlösa mobiliseringar, mot vilka särskilt
bondebefolkningen häftigt reagerade. När Konstantins förtrogne, förre
konseljpresidenten Gunaris, ifrån fångenskap och landsflykt återvände till
hemlandet för att leda valkampanjen mot Venizelos, så mötte hans
ymnigt tilltagna vallöften om lindrigare skatter och skyndsam
demobi-lisering särskilt ute på landsbygden villiga öron. Dyrtiden har i
många länder visat sig vara ett starkt agitationsmedel mot en sittande
regering — man kan ju exempelvis erinra om herr Rydéns slagord
»H un ger skjöld» — och dyrtiden har ej heller skonat Venizelos’
Grekland. Mest tyckes dock den tunga mobiliseringsbördan ha verkat,
bland de okunnigaste och lättrognaste bland valmännen, kanske också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
