Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 8. 12. 1920 - »Den store hellenens» fall - Det skandinaviska samarbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
550 DAGENS FRÅGOR
smygande rykten om att den historiska apans bett ej skulle ha varit
en vanlig olyckshändelse, utan att den unge, populäre konung
Alexander fallit offer för gift, honom på ett eller annat sätt bibragt av
ivrare för det republikanska statsskickets införande. Alla dessa
omständigheter i förening — till dem kan också läggas regeringens
hårdhänta inskridande mot det för Greklands politiska liv nya
socialistiska partiet — räcka fullständigt till för att förklara
valutgången, vilken venizelisterna för övrigt delvis skylla på att deras
hövdings långa vistelse i utlandet kommit partiet att försumma
partimaskinens rent tekniska ans och vård.
Så ter sig i närvarande stund den politiska utveckling, som lett
till »den store hellenens» fall. Räckvidden av denna genom sin
plötslighet dramatiska tilldragelse stannar ej vid det nya Greklands
råmärken. Sévrestraktaten förefaller i denna stund lika skör som
dygden och porslinet på August den starkes tid. Segraremakterna
ha redan genom sina förklaringar om att Greklands landförvärv voro
personliga belöningar för Venizelos’ tjänster givit ett slående bevis
på rätta arten av den på nationalitetsprincipen byggda rättvisa, som
proklamerats vara högsta normen för kartans förändringar efter
världskriget. Frankrike och Italien tyckas närmast vara belåtna
med de utsikter till en revision av bytesfördelningen i Fiume och
Orienten, som Venizelos’ fall givit dem en möjlighet att energiskt
påyrka. Apans bett och de grekiska valmännens röster ha sålunda i
förening skapat en situation, vilken är rik på oberäkneliga
möjligheter och i sin mån bidrager att ge en ännu mer än förut ironisk
klang åt lösensordet från Pariskonferensen: »en varaktig fred».
Så länge världskriget stod på, hördes från
grannländerna endast belåtenhet med det skandinaviska
samarbete, som etablerats väsentligen på Sveriges initiativ. När faran
numera anses över och de bleka kinderna börja färgas av en viss
den återvändande välmågans rodnad, få vi höra än från ett håll och
än från ett annat, att Sverige egentligen varit grannarna till besvär,
och att hela samarbetet gjort om icke ohägn så i varje fall föga
gagn.
I Sverige bör man lätt kunna enas om att detta i varje fall icke
förvånar. Vi äro för det första rätt vana, att våra tjänster begäras,
när det ser besvärligt ut, och att vi efteråt få snubbor, om vi icke
infriat allt, som man väntat av oss. Men dessutom, tacksamhet
existerar knappast inom politiken. När vi gingo till samarbetet, skedde
det naturligtvis icke för att inhösta beröm och vackra ord, utan
därför att våra intressen därigenom kunde befordras. Har denna
samverkan under krigsårens betryck givit oss stöd i ett eller annat
hänseende, är vår räkning klar, och vi kunna lugnt avvakta den
tidpunkt, då de för tillfället irriterade hos grannarna se något kallare
på tingen och verkligen kunna mäta, vad gagn de å sin sida häft av
vårt genstöd.
Emellertid torde man ha skäl att vara den norske politiker, herr
Det skandinaviska
samarbetet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
