Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Första kammarens moderata parti. Av Ivar Afzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betydenhet, och sedan 1909 proportionella val till utskotten
införts, blev dess parlamentariska ställning behagligare; det kunde
nu, utan att behöva det stora partiets medverkan, besätta
utskottsplatser till det antal, som motsvarade dess numerär. Vid
dessa val kunde det förfoga över ett antal röster, som stundom
uppgick till en tredjedel av hela kammarens. Samarbetet inom
partiet var livligt och intresserat, det personliga förhållandet
intimt och hjärtligt. Utan all partidisciplin uppnåddes
samstämmighet i de flesta frågor — varom icke var det lika gott.
Med 1911 års upplösning av första kammaren förändrades
situationen; båda de gamla partierna decimerades ansenligt
vid valen och nya element blevo invalda, vilka skulle
föranleda en icke oväsentlig omgestaltning av kammaren.
Betänksamma män inom och utom riksdagen ansågo nu en
sammanslutning av de båda gamla partierna vara påkallad, och efter
föregående förhandlingar kom också en sådan till stånd vid
början av 1912 års riksdag. Det stora partiet — vilket redan
förut bar namnet »det förenade högerpartiet» — antog nu den
måhända mindre lyckligt valda benämningen »det nationella
partiet», det moderata partiets allra flesta ledamöter ingingo i
detta; beteckningen »moderat» blev danaarv och en gärna
använd benämning å all politisk höger, under det att de skärpta
partimotsättningarna syntes åt själva saken, den politiska
moderationen, lämna allt mindre utrymme. Själv stod jag utanför
dessa förhandlingar. Jag fick min plats i talmansstolen; och
så begav det sig, att jag kunde vara med om tjugo riksdagar
utan att någonsin behöva känna trycket av partiband.
I korta drag är detta det moderata partiets yttre historia.
Nu några ord om dess inre — dess förhållande till
riksdagsfrågorna, dess parlamentariska verksamhet och dennas karaktär.
Här skall icke göras något försök att giva ens ett stycke
riksdagshistoria, det är fråga blott om några anspråkslösa
minnesanteckningar.
Det nybildade partiet ställdes genast inför en stor fråga,
vilken för visso icke var ny men som nu inträtt i ett avgörande
läge. Det var unionsfrågan. När under 1903 års riksdag
regeringen utsände sin bekanta kommuniké angående
förhandlingars inledande med Norge om ett särskilt norskt konsulatväsen,
mottogs denna underrättelse med förvåning och ringa glädje
även av dem som livligt önskade en unionsuppgörelse. Bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
