Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Första kammarens moderata parti. Av Ivar Afzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förväntningarna. Naturligtvis var ett förslag med majoritetsval
utan alla slags garantier ännu mindre tilltalande, men i den
rena negationen kunde man nu icke stanna, ett positivt
resultat måste uppnås. Och majoritetsval syntes numera erbjuda
den enda framkomliga vägen. Sådan var nog till en början
stämningen hos många av kammarens båda partier. Men den
ändrade sig under riksdagens lopp; där kom ett nytt uppslag:
motionen i andra kammaren om den s. k.
dubbelproportionalismen. Och Staaffs bekanta straff- och förmaningstal till första
kammaren bidrog nog icke att öka värmen för
regeringsförslaget. Vid den slutliga behandlingen beslöt sig kammaren för
dubbelproportionalism, under det andra kammaren antog
regeringsförslaget. Det moderata partiet var splittrat; ett tiotal av
dess medlemmar omfattade ett förslag att med bibehållande av
majoritetsval sammanföra de stadsliknande samhällena å
landet med städerna och därigenom bereda den rena landsbygdens
invånare ett större inflytande vid valen. Detta förslag vann
emellertid endast obetydligt understöd, och med stor pluralitet
beslöts, att proportionellt valsätt skulle tillämpas jämväl vid val
till första kammaren. Skulle icke den härmed åsyftade ökade
»demokratiseringen» av denna kammare bliva endast ett tomt
sken, måste uppenbarligen den kommunala rösträtten, som
ytterst låg till grund för kammarens sammansättning, undergå
modifikation; och en sänkning av det kommunala röstmaximum
ingick därför också i förslaget. Därvid trodde man sig då
kunna stanna.
När frågan kom åter vid 1907 års riksdag, hade det kommit
större klarhet över vad den intagna ståndpunkten i sina
konsekvenser innebar. Redan den kungliga propositionen hade icke
blott sänkt röstmaximum till en ringa bråkdel av vad man
föreslagit, utan också utsträckt tillämpningen av proportionellt
valsätt till själva de kommunala valen. Och ganska snart blev
det uppenbart, att om förslaget skulle kunna räkna på
pluralitet i andra kammaren, till dessa förändringar med avseende å
första kammaren måste läggas också nedsättning av census
för valbarhet samt arvode till kammarens ledamöter.
Utan tvivel var detta en hård nöt att knäcka, det var ju nu
fråga om en genomgripande omdaning av första kammaren i
stället för en jämförelsevis oskyldig förändring av valsättet till
denna kammare. Det var naturligt, om man i förstone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
