Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Första kammarens moderata parti. Av Ivar Afzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
studsade inför denna situation. Särskilt var det nog arvodet som
stötte; arvodeslösheten hade ju städse betraktats som ett första
kammarens palladium, vilket med alldeles särskild omsorg hade
vårdats. Men det var lätt att inse, att om man verkligen ville
bereda den blygsammare förmögenheten representation även i
denna kammare, man också måste bereda dessa klasser
möjlighet att utse representanter ur sina egna led; och härför var
arvodet en nödvändig förutsättning. Det betänkligaste syntes
i själva verket vara proportionalismens tillämpning också på
de kommunala valen, ty härigenom komme att befordras en
strävan att åt dessa val giva partipolitisk färg, till skada för
själva det kommunala livet. Men även denna konsekvens
syntes ofrånkomlig. Den var, som nämnt, redan dragen i den
kungliga propositionen.
Man stod sålunda vid en skiljoväg. Man hade att välja
mellan å ena sidan majoritetsval till andra kammaren utan
samtidig rubbning av första kammaren, å andra sidan
proportionsval till båda kamrarna med omdaning av den första på ett sätt,
som ingen gärna kunde anse idealiskt. Valet var nog icke lätt.
Det moderata partiets övervägande flertal omfattade emellertid
det senare alternativet. Inom detta parti hade alltid
proportionalismen haft sina varmaste vänner; tillhörande ett
minoritetsparti var det för dem naturligt att söka skydda minoriteternas
rätt, och de betraktade en ur majoritetsval med allmän
rösträtt framgången andra kammare såsom ett mycket allvarligt
ont. Att utan vidare tillämpa alldeles samma betraktelsesätt
på den församling, som ju skulle vara ett överhus, en
representation av annan karaktär, hade från början icke ingått i
deras tankegång. Men att ett överhus, som uppbars endast av
den större förmögenheten, icke längre kunde eller borde
upprätthållas, det var för dem icke föremål för tvivel; lämnades
det orubbat i dag skulle det, kanske efter uppslitande strid,
falla samman i morgon. Och att söka nu genomföra nya
grunder för den i alla händelser nödvändiga reformen av detta
överhus låg ju icke inom möjlighetens gräns. Bättre då att låta
den karaktär av överhus, kammaren kunde anses ännu bevara,
alldeles försvinna och göra den till en representation för
väsentligen samma samhällslager, som bildade medkammaren, ehuru
med en viss övervikt för de burgnare samhällsklasserna; man
borde i alla fall hos en sådan representation kunna påräkna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
