Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Vitalis Norström och demokratiens problem. Av John Cullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den andra synpunkten, som i detta sammanhang måste
framhävas är, att Norström städse till samhällslärorna står etiskt
värderande. Samfundsförhållandena bli i första hand etiska
relationer, och den fördjupning av de sociala frågeställningarna,
som han åsyftar, innebär därför en förskjutning av problemläget
från ett rent yttre juridiskt betraktelsesätt över på det inre etiska
området. För att få full belysning över Norströms fattning
av det problemkomplex, som här sysselsätter oss, återstår det
därför att ytterligare pointera några av de förut delvis berörda
praktisk-etiska frågor, som diskussionen om demokratiens eller
— med Norströms eget uttryckssätt — radikalismens
livsåskådning ställde i hans tänkandes förgrund. Tre eller — om man
så vill — fyra av dem skola vi här i största korthet taga upp
till granskning: frågorna om radikalismens »nya moral», det
demokratiska frihetsbegreppet, det därmed nära sammanhängande
personlighetsbegreppet samt radikalismens immanenta
framtidshopp, det sociala »tredje riket».
Är den nya moralen moral? Och om den förtjänar detta
namn, är den ny? Norström ställer problemet för sig på detta
sätt i uppsatsen Massmoral, ingående i Masskultur.
När den moderna demokratiska livsåskådningen går till storms
mot de principer, som ligga till grund för hävdvunnen sed och
sedlighet, gör den det icke utan anspråk på att själv lägga en
fastare grundval för den sedligt mänskliga sammanlevnaden. Den
vill bygga upp en ny moral, som inte längre stöder sig på de
historiska fantom, som vi kalla stat eller sedligt samfund, ej
heller till några övervärldsliga vidskepligheter utan vilar på
»intressesolidariteten» mellan framför allt all världens
kroppsarbetare.
Är detta verkligen moral? Ja, svarar Norström;
»ty den har densammas karaktäristiska egenskaper. Den röjer i tillräcklig
grad den förbindande makt, som utgår från något överordnat och högre, och
anknyter denna förbindelse till den enskildes fria vilja.»
Är denna moral ny? Ja, åtminstone relativt.
»Aldrig någonsin förut i historien har verkligt moralisk förbindelse anslutit
sig till en så rent kollektivistisk massa och av så oerhörd omfattning, som
fallet är med den moderna arbetarsammanslutningen, vilken under en
oemotståndlig rörelse överhoppar oceaner och bergskedjor lika ledigt som den trotsar snart
sagt alla nationella, rättsliga och till stam och ras knutna åtskillnader av vad
slag det vara må.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
