Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Vitalis Norström och demokratiens problem. Av John Cullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»För min egen del blir jag för var dag mera böjd för att vara
försiktig i detta stycke och att föredraga renheten framför
rikedomen, fastheten framför rörligheten.» Orden stå i Religion
och tanke och äro närmast riktade mot »modernismen» i dess
försök att skapa fram en ny estetisk-religiös grundtyp med
aktiviteten som hallstämpel. De kunna emellertid även
tillämpas på hans ställning till övriga kulturfrågor.
Med fastheten i tankebyggnaden följde hos Norström såsom
förut påpekats otvivelaktigt ett visst mått av ensidighet. Den
politik som försiktigt jonglerar sig fram mellan motsatserna
genom att ge dem alla »relativt rätt» var aldrig hans. Därför
stod han också skäligen ensam bland sin samtids kulturella
förgrundsfigurer, och ensamheten födde stundom bitterhet. Det
kan vara skäl att avsluta denna undersökning med att anföra
några rader av Norström, tydligen skrivna i en sådan bitter
stund, vilka ge ett gott uttryck såväl åt hans märgfulla stil som
åt hans ensidighet i hela dess monumentala anstötlighet. De
utgöras av slutorden i en liten tidningsuppsats, kallad
Förhärdelse, från år 1912:
»När den moderna demokratiska likhetens sega gröt i tjocka massor vältrar
fram över samhället, kvävande alla kvaliteter och distinktioner under sin
tröstlöshet, då är det på tid att stå upp och söka resa en damm däremot. Då är
det på tid att slå ett slag och inte fråga alltför mycket efter, var det träffar.
Då måste man förhärda sig mot själva medlidandet, ja mot den primitiva
rättskänslan. Då får man inte heller skygga tillbaka för ett sken av ’okristlighet’
utan må man från en lågvuxen humanitetsreligion lugnt peka upp till
religionens världsomfamnande träd, vars grenar nå in i himmelen. Då kan man
komma därhän, att man ville stanna det rullande hjulet genom att ränna en
stör mellan ekrarna. Och då kan man också komma att hata förbättringar
bara därför att man älskar det goda.
I denna anda och mening är det skäligt och rätt att tillropa envar, som
kan och vill tänka:
Se till, om du inte bör förhårda ditt hjärta!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
