Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - En fågelskildrare. Av B. Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FAGELSKILDRARE 39
ej då i tidernas lopp en eller annan ha stannat spörjande inför
dess djup och mening?
De sista sidorna i skildringen av långnäbban äro ägnade åt en
liten alltför vanlig händelse — att katten river en av fåvittans
ungar. Berättelsen om detta äventyr kan, synes det mig, tagas
som ett exempel på vad Bengt Berg förmår även i sin text.
Den ger oss skymtande, som man ser bakgrunden till en
händelse, men med den konkretaste karaktäristik, fågelns trånga värld,
åkerkanten, gärdesgården, den fuktiga ängen och myren, medan
vår uppmärksamhet helt tages i anspråk av kattens jakt på den
stackars fågelungen. Fågelsvärmen därute i vattengräset
suggereras på oss i sitt brusande liv vid skildringen av anfallen på
den vilsekomne rövaren. Och fastän det hela utan en fläck av
antropomorfistiskt joller naket återger en episod ur den aldrig
vilande kampen för tillvaron, förtonar den grymma leken i
folkfantasiens mystik och humor tack vare ett par alldagliga ord
av den trolska fågelns närmaste granne bland människorna.
De öländska myrfåglarna och deras värld hotas av den
fortskridande avdikningen. De nakna skärens stolta fågelliv kämpar
en lika ojämn kamp mot en annan, alldeles ändamålslös följd
av den växande folktätheten, förvridandet av det nedärvda
samfällda nyttjandet av naturmarkerna till en besinningslös rovdrift,
en ansvarslös, avundsjuk kapplöpning med grannen om ända
till sista ägget eller livet. Förödelsen därute på de fattiga
holmarna i havsbandet är, så sedd, endast en detalj i ett stort, i
vår historia djupt rotat problem. Det är alldeles samma
företeelse, då i bondskogarna norrut bygdens sista älg hetsas från
socken till socken av varandra avlösande jägarlag eller då
skogsbären i den växande ävlan att komma först rivas av som omogen,
halvt onyttig kart. Men allt detta är endast småsaker, åtminstone
om man räknar i kronor och ören. Hur mycket det kostat oss
att ej i tid reda upp med en kulturform, som genom samhällets
inre omdaning blivit ändamålslös eller skadlig, det kunna vi
bäst avläsa i våra allmänna och samfällda skogars historia. Det
var den förödande kapplöpningen om timmer och ved under
samma kommunistiska former, passande för några primitiva
bondbyar i milsvida naturmarker, som var den direkta orsaken
till förskingringen av kronoparker och allmänningar under
1800-talets förra hälft.
När de första notiserna kommo om att Bengt Berg skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
