Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - En fågelskildrare. Av B. Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FÅGELSKILDRARE 41
»vilda» naturlandskap, till vilket vår längtan ända sedan
romantiken gått undan vardagens möda och jäkt och som väl mången,
för vilken vägen dit varit stängd, glatt sig åt att med
verklighetens hela påtaglighet och en ny, oanad rikedom återfinna i
de Bergska fågelböckerna.
När nu resultatet av dessa skånska studier ligger framför oss
i den vackra volym, som kallats Hägrar och storkar, bekräftar
det dylika funderingar — och kommer dem obevekligt på skam.
Bengt Berg har icke övervunnit det uppsvenska främlingsskapet
inför Skånes tämjda, människolydiga natur. Han har därför
också valt att låta den rika, bördiga bygdens trygga poesi och
traditionsmättade idyller återspeglas i ett annat temperament än
sitt eget, erkänt dem och återgivit dem känsligt och konkret,
som han förmår det, men levandegjorda i en slättbos myndiga,
verklighetsbundna bygdepatriotism. Det Skåne, han själv sökt
och anammat, är »landskapet sådant Vår Herre tänkt sig det» med
bokskogarnas fägring och ett stänk av sydligare, varmare nejd
ej blott i sin sol och bördighet utan även i sin djur- och
fågelvärld. Motsättningen mot slätten, som berövats den fria
naturens omväxling ger för Bengt Berg först den rätta bjärtheten åt
detta andra Skånes färger och det rätta livet åt dess linjespel.
Det behöver ej sägas, att hans Skåne är en historisk
landskapsbild, med perspektiv bakåt, så långt man i fantasien vill följa
dem, ända till de mäktiga urskogar, i vilkas gläntor våra
germanska fäder en gång letade sina hjordars foder.
Till detta landskap hör den svenska hägern. I andra bygder
är han det glada riddarlivets symbol, adlad i minnena från
glansfulla falkjakters festivitas och spännande ritter, prisad för
sin flygkonsts djärvhet och sitt stridsglada mod under den vilda
kampen mot de förföljande rovfåglarna. Våra hägrar ha
veterligen aldrig heisats med falk. Med sin stolta resning, sin starka
tysta flykt och sina gåtfulla fiskefärder ända upp mot mellersta
Sveriges sjöar minna de oss blott orn en tid, då livet präglade
sig i rikare, mera egenartade former än nu. Så har också Bengt
Berg sett dem de underbara dagar, han suttit uppe bland
trädkronorna mitt i de sagolika fåglarnas stad. Vad han därom
berättar, vågar man sig ej gärna på att referera, varje försök
att återge det skulle förflyktiga den intryckens kvardröjande
friskhet och konkretion, som vilar över sidorna om
hägerkolonien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
