Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - En fågelskildrare. Av B. Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
U BOETHIUS
associationer. Storken vore naturligtvis fullt ut lika värd som
hägern att komma till sin rätt även i dessa rader, vilkas enda
uppgift är att erinra orn några mer än vanligt personliga och starka
böcker, och när jag nu bläddrar tillbaka i dessa, finner jag gång på
gång bilder och ställen, som det är en orättvisa att ej ha framhållit.
Men hellre än en fortsatt uppräkning må en allvarlig reflexion
få knyta sig till boken om de skånska fåglarna. Den skänker
oss ej endast vackra tavlor och nya blickar långt in i naturens
liv, den ger oss även vissheten, att vår sydsvenska naturs största
prydnader leva som på nåd, att de när som helst kunna
förvandlas till hemlösa främlingar. I själva verket är det endast
några få godsägarfamiljers fina kultur och deras vilja och
förmåga att för den offra en lättvunnen penningvinst, som ännu
bereder dem en fristad. Styckas en gång storgodsen, är helt
visst också »de skånska fåglarnas» saga snart slut. Ty lärdomar
från varje vrå av vårt land upprepa med tröstlös enformighet,
att skonsamhet mot det, som endast gläder och förädlar, är bland
de adligaste av dygder.
Bengt Bergs fågelböcker äro ett väckande varningsrop — men
måhända skola de få betydelse blott som ett storslaget minnesmärke.
Det gäller verkligen för var dag som går mer och mer en stor del
av det mångskiftande liv, som gjort ännu vår generations
tillvaro rikare och vackrare. I eminentaste grad beror det på oss
själva, om detta arv skall kunna bevaras åt våra efterkommande.
Vår teknik har i allt — i skjutvapen, i motorbåtar, i
torrläggningsmetoder — besegrat naturlandskapet, för första gången i
vår historia är det utlämnat åt vårt godtycke. Inför livets
oavvisliga krav komma vi säkert ej långt med den rena
fridlysningen, även om man gärna vill tro, att vi ha råd att unna några
öde skär eller ett par öländska myrar åt varelser, som delat
land och öden med våra fäder. I de ojämförligt flesta fallen är
det emellertid ej så genomgripande åtgärder, som erfordras. Det
räcker oftast med litet självtukt och ansvarskänsla vid nyttjandet
av gåvor från marker, för karga för att vår konst skulle veta
avvinna dem några skördar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
