Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Ur bokmarknaden. Av O. Wieselgren - Lydia Wahlström: Sin fars dotter - Sven Lidman: Såsom genom eld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
starkare intresse för Daniel Römers livsöde, och därför försvinner
intrycket av hans arbete mycket hastigt, trots det att berättelsen i och
för sig med sin stillsamma, dämpade ton berör oss avgjort sympatiskt.
Den i flera hänseenden förträffliga romanen Daniel Malmbrink,
varmed Lydia Wahlström år 1919 debuterade inom skönlitteraturen,
visade otvetydigt, att författarinnans begåvning på den psykologiska
karaktärsskildringens område tillhör det mindre vanliga slaget.
Hennes nya arbete, Sin fars dotter, kan emellertid knappast upptaga
tävlan med hennes första roman. Motivet är visserligen i och för sig
avgjort givande, men genomföringen brister onekligen på åtskilliga
punkter. Huvudfiguren, Märta Fegrelius, dotter till den som
vetenskapsman och politisk ledare på den konservativa sidan verksamme
statsrättsprofessorn Evert Fegrelius, är ypperligt koncipierad, men
skildringen av hennes utveckling räcker knappast till för att psykologiskt
förklara skiftningarna i hennes karaktär. Just det som mest skulle
intresserat oss, framställningen av hennes studieliv, hennes
intellektuella nydaning, analysen av den kvinnliga intelligensens reaktion
inför den vetenskapliga metoden med dess genomförda logiska
systematik, allt detta går författarinnan förbi med oförklarlig
knapphändighet. I ersättning får man endast några interiörer från
studentskornas privata föreningsliv i Uppsala, på sitt sätt roande nog men
ingalunda tillräckligt intressanta för att motivera det utrymme som
blivit dem tillmätt. Sådan berättelsen nu föreligger är det faktiskt
icke Märta Fegrelius som är huvudpersonen utan hennes far. I
porträttet av honom har författarinnan givit ett stycke förträfflig
karaktärsteckning. Det är anmärkningsvärt sällan man i böcker finner
personer, avsedda att verka betydande, skildrade så, att denna deras
egenskap också framträder för läsaren, men i detta fall har
författarinnan verkligen lyckats. Eljest är svärdssidan i boken icke vidare
väl representerad; liksom i sin första roman visar Lydia Wahlström
även här en egendomlig förkärlek för att skildra ovanligt odrägliga
herrar, klumpiga, självgoda, ohyfsade och tillgjorda. Tar sig det
manliga könet verkligen ut på det sättet för en kvinnlig iakttagare,
eller beror denna författarinnans ensidighet på några speciella
orsaker? Under alla omständigheter måste man emellertid anse, att
hennes avoghet mot maskuliniteten är litet orättvis nu, då kvinnorna
fått både rösträtt och ny äktenskapslagstiftning.
Så flitigt som Sven Lidmans nya bok Såsom genom eld redan
kommenterats både i pressen och bland allmänheten, torde väl dess
innehåll få förutsättas vara de flesta bekant. Att Pasiphaës diktare,
som började sin litterära tillvaro i alexandrinska glädjehus,till slut skulle
komma att hamna bland hallelujasjungande baptister är egentligen
knappast ägnat att förvåna; han har alltid varit en ytterligheternas man
och älskat att löpa linan ut, vart det än burit hän. Hans senaste arbete
är emellertid personligt i en grad, som gör det nästan omöjligt för en
kritiker att behandla det från konstnärlig synpunkt. Bakom hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
