- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Elfte årgången. 1921 /
57

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 15. 1. 1921 - Arbetslösheten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

DAGENS FRÅGOR


Stockholm 15. 1. 1921.

Arbetslösheten.



I fredskrisens spår har arbetslösheten kommit. Ännu för
ett halvår sedan predikades för folket, att arbete och
sparsamhet voro den enda räddningen undan det ekonomiska kaos, som
bl. a. kriget, Versaillesfreden och vanskötseln av penningväsendet fört
med sig. Nationalekonomernas erinringar att arbete och sparsamhet
äro ypperliga ting i och för sig och grunden för allt välstånd men
knappast ensamma kunna råda bot på följderna av ekonomisk
desorganisation förklingade ohörda. Nu har det skenbart paradoxala inträffat,
att just när världen befinner sig i ett utarmat och bekymmersamt läge,
finner arbetet, »källan till all rikedom», icke längre användning, och
talet om arbetsamhetens nödvändighet ljuder onekligen egendomligt inför
de alltmer växande skarorna av arbetslösa. I själva verket är det
emellertid så, att arbetsamheten och arbetslösheten ha mycket litet
med varandra att göra. Det må arbetas hur mycket eller hur litet
som hälst, utan att detta har det minsta direkta inflytande på
arbetslösheten. Ty denna är uteslutande en följd av ekonomisk
desorganisation, som kan inträffa och inträffar oberoende av den mängd
arbete, som sätts in i produktionen. Den beror dels på att
arbetskraften på grund av dess brist på rörlighet icke finner sin rätta
plats inom näringslivet och dels på att regulatorn för arbetskraftens
användning, arbetslönen, är för oböjlig, och arbetets organisation
därför råkar i oordning. Och detta har sin giltighet, vare sig ekonomien
är grundad på ett privatkapitalistiskt eller ett socialistiskt system.

Tiden efter stora krig går alltid i den ekonomiska
desorganisationens tecken. Så var det efter Napoleonskrigens slut för hundra år
sedan och så är det nu. Napoleonskrigen följdes i England av en
kort uppgångstid, som avlöstes av långvarig depression med ty
åtföljande väldig arbetslöshet och i socialt avseende en av de mest
oroliga och revolutionära perioderna i Englands historia. Nu komma
åter tidender från de stora ledande industriländerna, särskilt England,
om arbetslöshet, större än i mannaminne, och om social oro, som
växer i kapp med de arbetslösas antal, förstärkt av f. d. soldater
ur Englands förra arméer, vilka utgöra ett särskilt pockande och av
krigspsykologien samhällsfientligt påverkat element. Om icke alla
tecken slå fel, har det segerstolta Storbritannien att här möta
skakningar i samhällsbyggnaden, som i allvar betydligt överträffa
följderna av försöken att i Irland, Egypten och Indien tillämpa den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:23:59 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1921/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free