Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 15. 1. 1921 - Arbetslösheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
heliga principen om folkens självbestämningsrätt, för vilken de små
och betryckta folkens förkämpe låtit sitt blod och svultit ut sina
motståndares kvinnor och barn.
I Sverige ha vi ännu så länge i jämförelse med England haft
relativt mindre känning av dessa svårigheter. Det hör till
depressionstidens psykologi, att varje avskedande av arbetare basunas ut som ett
tecken på att yttersta dagen står för dörren. De lokala
undersökningar, som gjorts av arbetslöshetens omfattning visa dock ännu icke,
att denna, såsom i England tycks vara fallet, antagit några katastrofala
dimensioner. Men att en större arbetslöshet än den »normala» är i
antågande förefaller ju ytterst sannolikt. Motsatsen skulle också varit
mer än märkvärdig. Vårt näringsliv står inför en oundviklig
rekonstruktion, beroende icke blott på återgången från en produktion,
uppammad av avspärrningen under kriget och allt vad detta förde med
sig; det måste också inrätta sig för den faktiska situation, som
uppkommit på grund av den ekonomiska förvirringen och förstörelsen
inom flera av dess förut viktigaste avsättningsområden. Hela denna
oundvikliga omvälvning, som måste äga rum, vilka palliativ i form
av tullar o. a. som än tillgripas, innebär även att arbetskraft måste
i stor skala omflyttas och att den arbetskraft, som ej vill eller kan
lämna sina gamla områden måste bli sysslolös. Under krigsårens
högkonjunktur visade sig den svenska arbetskraften vara betydligt rörligare
än man hittills tänkt sig; den svenske arbetaren gick på nästan
amerikanskt manér bl. a. över från yrkeslärt arbete till grovarbete, men
detta skedde under inflytandet av våldsamma stegringar i arbetslönen
inom vissa arbetsområden, och det är ej sagt, att en omflyttning på grund
av minskade utsikter till arbetsförtjänst blir lika lätt genomförd. För
den lokala omflyttningen lägger dessutom hyresstegringslagen kraftiga
hinder i vägen på grund av den bundenhet vid innehavda
lägenheter, som den innebär och kommer sålunda att bli en kraftigt
bidragande orsak till ett värre läge på arbetsmarknaden och större
arbetslöshet än som eljest varit nödvändigt. Under alla förhållanden
måste givetvis både rekonstruktionen av näringslivet och den däremot
svarande omflyttningen av arbetskraft ta sin tid, och under denna
tid är arbetslöshet av förmodligen ovanliga dimensioner oundviklig.
Arbetslönen i Sverige under krigstiden lär enligt Socialstyrelsens
uppgifter om genomsnittslönen per arbetsdag undergått en ökning,
som — om man betecknar lönenivån år 1900 med 100 —
kännetecknas av skillnaden mellan indextalet 133 år 1913 och 354 år 1919.
Reducerar man dessa tal i enlighet med levnadskostnadernas stegring
bli motsvarande tal 112 för år 1913 och 114 för år 1919. (Se J.
Richert, Krigskonjunkturer och fredskonjunkturer i
Statsvetenskaplig Tidskrift 1920, häft. 5), och reallönen skulle sålunda, om man
får tro de statistiska uppgifterna i fråga, icke ha stegrats nämnvärt
under dessa år. Härvidlag är emellertid att märka, att ett dagsverke
år 1919 ej är detsamma som ett dagsverke 1913, eftersom
åttatimmarslagen medfört en väsentlig sänkning i antalet arbetstimmar om
dagen samt att under 1920 avsevärda ytterligare lönehöjningar ägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
