Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 15. 1. 1921 - Prisfallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För den som inser betydelsen av ett stabilt penningväsende är
redan detta betänkligt nog, men även affärsmän utan sinne för dylikt
borde besinna lägets övriga konsekvenser. Efter all sannolikhet
skulle en bestående förskjutning mellan prisnivåerna i Förenta
staterna och England å ena sidan samt i Sverige å den andra
draga med sig stark höjning av växelkurserna på de förra länderna,
särskilt då samfärdseln blir allt mer obehindrad; pundkursen
komme att stiga väsentligt över det gamla pari och dollarkursen kanske
att bli fördubblad gent emot detta. Skulle dylikt likväl icke inträffa,
så bleve verkan av en förskjutning mellan ländernas prisnivåer
emellertid endast ofördelaktigare för svensk avsättning, i det att den höga
prisnivån i Sverige då skulle skapa en premie för import och ett
straff för export, vilket komme att innebära en ytterligare skärpning
av just de svårigheter, som nu framför allt överklagas. Man må
därför hoppas, att affärsvärlden i sitt eget välförstådda intresse skall
behjärta behovet av ett prisfall, som — minst — håller jämna steg
med det amerikanska. I »ekonomiska rådets» vaga och intetsägande
uttalande i valutafrågan förekom också lyckligtvis åtminstone den
fasta punkten, att prisnivån i Sverige skulle sänkas lika mycket som
guldmyntfotsländernas. I praktisk tillämpning skulle detta sannolikt
innebära oförändrad diskontosats, i stället för den på vissa håll
lancerade räntesänkningen, och väl att märka oavsett om Englands bank
sänkte sitt diskonto.
Ett tullskydd skulle endast så till vida avhjälpa trycket, som det
skulle möjliggöra obehindrad avsättning inom landet till höjda priser.
Genom den härigenom höjda prisnivån skulle emellertid
exportindustrien nästan bli satt ur spelet; i sista hand skulle den och ingen
annan få bekosta hela eller nästan hela det understöd, som tillfördes
de övriga industrierna i form av ökat tullskydd. De stora
svårigheter, varunder våra exportindustrier redan arbeta, skulle sålunda i
hög grad ökas, och en hel del av dem finge säkerligen nedläggas.
Det är skäl för våra exportnäringars män att behjärta detta, och om
Sveriges Allmänna Exportförening hölle sig på höjd med
situationen, skulle den taga ledningen av opinionen mot tullar och för
prissänkning.
Till sist — det är summan av alltsammans — vad vi för närvarande
bevittna är vårt liksom andra jämförelsevis lyckligt lottade länders
återgång till relativt normala ekonomiska förhållanden. Länder som
ännu äro kvar i krigstidens avspärring, förvirring och
sedelöversvämning äro ej i samma läge, och intet är enklare än att ställa Sverige
vid deras sida. Men var och en inser, att detta ej är meningen; det
är klart för alla, att vi måste söka en väg som leder till ljus och
ej till mörker. Den vägen är allt annat än lätt, och lidandena innan
man kommer fram få icke avfärdas med en axelryckning. Men lika
litet får man av dem låta skrämma sig från vandringen till det rätta
målet. Och allra minst få dessa svårigheter ge anledning till
missmod eller pessimism i fråga om vår ekonomiska framtid. Tvärtom
har denna aldrig tett sig så pass förhoppningsfull som under det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
