Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 1
- Dagens frågor 15. 1. 1921
- Prisfallet
- Staten och den enskilda skogsvården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
senaste halvåret. De första svaga tecknen till mänsklighetens
ekonomiska konvalescens är vad vi nu bevittna. Det är en välkänd
iakttagelse, att patienten aldrig känner sig så missmodig som just då
febern har släppt och de första stegen till förbättring skola tagas.
Staten och den enskilda skogsvården.
Vid det senaste skogsvårdsmötet
diskuterades särskilt lagstiftningen rörande vården
av skogar, som ej äro statens eller direkt disponeras av denna för
något dess ändamål. Att frågan just nu blivit brännande, beror
naturligtvis på ett nytt kommittéarbete — det är den 1911 tillsatta
skogslagstiftningskommittén, som 1918 avgivit ett digert betänkande,
(Sthlm 1919. VIII, 633, (2) s.), vilket år 1920 åtföljts av ett band
reservationer, väsentligen upptaget av ett särskilt, av kommitténs
ordförande, landshövding Husberg utarbetat förslag (Sthlm 1920. 343,
(2) s.). Ehuru betydelsefulla sakliga divergenser ej saknas, ligger den
mest ingripande skillnaden mellan huvudbetänkandet och den stora
reservationen på det formella området. Vår skogslagstiftnings historia
har medfört, att den upptagits i ett stort antal splittrade
förordningar och lagar. Kommitténs majoritet har konservativt anslutit
sig till det bestående i detta avseende, men landshövding Husberg
har däremot utarbetat ett enhetligt lagförslag för alla de skogar, som
beröras av kommitténs uppdrag och på så sätt givit formell reda
och logiskt sammanhang åt detta förut svåröverskådliga område.
Genom den även i denna omarbetning bevarade nära anslutningen
till äldre rätt har dock en viss utförlighet kommit att vidlåda
jämväl Husbergs förslag. Av helt annan karaktär är i detta avseende ett
tredje föreliggande förslag, vilket utarbetats av kommitterade för
skogsvårdsstyrelserna under ordförandeskap av landshövding Hederstierna
och framlagts i ett nyligen tryckt Betänkande över
skogslagstiftningskommitténs lagförslag av den 9 december 1918 (Sthlm, Ivar
Hæggströms boktryckeri A.-B., 1920. 47 s.). I denna version upptager
lagtexten blott huvudprinciperna i ett ganska begränsat antal korta
föreskrifter. Men det är, som av det följande skall framgå, icke endast
i denna formella skiljaktighet, som detta sista förslag framstår som
något väsentligt nytt.
En artikel i förra årgången av denna tidskrift (Steril skogspolitik,
s. 259—265) sysslade med den historiskt givna, av ett övervunnet
hushållningssätt betingade markfördelning, som utgör det centrala
problemet i vår skogspolitik. Den diskussion, som uppstått kring
skogslagstiftningskommitténs förslag, rör icke direkt denna fråga. Den gäller
bästa sättet att reglera de mindre önskvärda former för skörd av
virkeskapitalet, som visserligen ej äro orsakade endast av den
olämpliga parcelleringen men alldeles särskilt premieras av denna. Det
är en nästan febril, ursprungligen av högkonjunkturen under
1890-talet utlöst verksamhet inom skogslagstiftningen, som avsatt sitt för
ögonblicket sista resultat i skogslagstiftningskommitténs arbete. Under
det senaste kvartsseklet har det reformerats och lagstiftats eller
åtminstone skrivits motioner och kommittébetänkanden i så gott som alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:23:59 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1921/0076.html
