Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 15. 1. 1921 - Skolreformerna och den klassiska bildningen - Svensk-Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 69
för det motsatta och detta med en praktiskt förvärvad kännedoms
bevisningskraft, sådan som den nyss berörda Lunda-enquéten och den
norska gymnasiereformen äga. Märkvärdigt är det emellertid, att
sådana vanskliga prov som dessa, med hela generationers utbildning
som försöksobjekt, skola krävas och kunna företagas i land, där
lärdomstraditionerna ej äro av i går och där man sålunda kunde
vänta sig någon kontinuitet ocn en viss erfarenhetens besinning.
Svensk-
Finland.
Av Finlands många svåra inre problem är väl intet mera
ägnat att intressera oss här i Sverige än frågan om de svenska
finländarnas ställning. Oavsett alla känsloskäl bjuder oss den enklaste
politiska klokhet att följa med utvecklingen av denna fråga. Svenskhetens
ställning i dess forna Österland kommer alltid att ha en avgörande
betydelse för förhållandet mellan Sverige och Finland.
För en ytlig betraktare faller det sig naturligt att se med en viss
hopplöshet på svenskhetens utsikter. Finskhetens frammarsch och
svenskhetens tillbakagång i det offentliga livet äro så påtagliga, att det
dystra perspektivet tyckes ge sig självt, i synnerhet som finskhetens
maktställning har vissa garantier i landets extremt demokratiska
författning. Snellmans ur hegeliansk spekulation framsprungna lära
om den enhetliga finska nationalstaten går i moderniserad form igen
och synes förverkligad i den nu rådande alliansen mellan finsk
nationalism och finsk demokrati. Svenskheten är på nåd och onåd
utlämnad åt den (åtminstone skenbart) enväldiga och oansvariga
enkammarmajoritetens godtycke.
Men det verkliga styrkeförhållandet avslöjar sig icke för den, som
tar hänsyn endast till formella maktmedel och teoretiska möjligheter
till utövande av förtryck. Det är visserligen skäl att varna för ett
förskönande av finskhetsmännens avsikter och ett underskattande av
deras ideella resurser. Trots en del fagert tal, som förts till torgs
vid lämpliga tillfällen, torde en hänsynslös svenskfientlighet vara rätt
allmän på finskt håll. Och framför allt må man icke förbise eller
ringakta den positiva nationella hänförelse, parad med en seg uthållighet,
som sedan gammalt utmärkt de bästa förkämparna för finskheten.
Utan denna kärna av positiv idealitet hade finskheten aldrig kunnat
gå framåt på den tid, då fennomanerna icke hade yttre maktmedel
till sitt förfogande. Men motsvarande ideella resurser finnas på den
svenska sidan, och denna .kraftkälla får icke lämnas ur räkningen,
då man söker att uppskatta svenskhetens tillgångar.
Den nu rådande yttre maktfördelningen mellan de båda nationaliteterna
inträdde icke först med den demokratiska republikens proklamering
härom året. Det var representationsreformen av år 1906, som bröt
ned svenskhetens gamla historiska maktställning. Under de femton
år, som förflutit sedan fyrståndsrepresentationens gravläggning, ha
de svenska finländarna förmått skaffa sig varaktigare garantier för
sin framtid än den till det» sista hävdade majoriteten i tvenne stånd,
det »höglovliga» och det »vällovliga». För att förstå problemställningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
