Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 15. 1. 1921 - Svensk-Finland - Genèvemötets resultat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 DAGENS FRÅGOR
väckts det vittutseende förslaget att skapa svenska självstyrelseområden.
Trots den ovilja, som tanken väckt hos finnarna, har regeringen tillsatt
en kommitté med uppdrag att behandla frågan och förbereda eventuella
lagstiftnings åtgärder.
Framställandet av detta förslag är av stor symptomatisk betydelse,
oberoende av de närmaste utsikterna för dess realiserande. Förslaget
visar tydligare än något annat, huru mycket uppfattningen på
svensk-finländskt håll förskjutits under de senaste femton till tjugu åren.
Den gamla skaldedrömmen orn ett enhetligt »finskt» folk har ohjälpligt
jävats av den bistra verkligheten. Finlands svenskar ha kommit till
full klarhet härom och ha tagit konsekvenserna av denna ganska
dyrt köpta insikt. De vilja samla sig i försvarssyfte. Men de vilja
också ha frihet att bygga sin tillvaro på nationell grund, l deras
finländska patriotism ingår som en oförytterlig beståndsdel deras
målmedvetna vilja till nationellt svenskt liv. På finskt håll stretar
man alltjämt emot att ens i ord erkänna den svenska befolkningen
som en nationalitet skild från den finska. Men det lär dock bli svårt
för finnarna att göra det i längden, så kraftigt som det svenska
Finland manifesterar sin nationalitet, och det lär också bli svårt att
med förtrycksåtgärder lamslå denna. Finlands svenskar ha under de
senaste tjugu åren förlorat i yttre makt, men de ha vunnit i inre
styrka. Det samlade Svensk-Finland är redan en ideell verklighet.
Omdömena om folkförbundets första
delegeradeför-samlingsmöte växla från det billigaste hån till den
ihåligaste panegyrik, och på bägge ytterlighetshållen är frestelsen
nära till hands liggande att prägla effektfulla totalomdömen, som
klent motsvara de faktiska mötesresultaten. Lovprisarne ha ej
sällan tagit frasernas kattguld för klingande valuta och därför
överskattat betydelsen av de många talens och resolutionernas vackra
solidaritetsförklaringar; häcklarne åter ha underskattat
begynnelsesvårigheterna för en beslutande församling av detta brokiga slag och
tvärsäkert talat om ett dundrande fiasko, när Genévemötet ej
lyckats förverkliga förhoppningar, som väl knappast de troskyldigaste
optimister på allvar hyst. Faktiskt var mötet ingalunda blottat på
positiva resultat, men dessa blevo vida blygsammare än man, även
bortsett från den officiella reklamen, haft rätt att vänta.
Ett första resultat, redan det alltför ofullständigt, var fastställandet av
grundlinjerna för förbundets inre organisation i de delar, där
förbundsakten endast antydde konturer, som förr eller senare måste
utfyllas. Man fick till stånd en rätt smidig arbetsordning,
laborerande med majoritetsbeslutande utskott och underutskott — de förra
bestående av en representant för varje förbundsmedlem, de senare
av fritt utsedda fackmän — samt plenarmöten, vid vilka enhällighet
fordrades för de flesta beslut utom uttalandet av till intet
förbindande fromma önskningar. Den i förbundsakten uttalade
offentlighetsgrundsatsen förmådde dock endast delvis slå igenom i fråga
om utskottens förhandlingar. En seger för majoritetsgrundsatsen
Genévemötets
resultat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
