Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Ententekraven och Tysklands tvångsbetalning. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som fortfarande giltigt för den tyska exporten, bleve alltså den
icke fixerade delen av betalningen tolv procent härav eller 2,4
milliarder om året, sålunda mer än lika mycket till som hela
de två första årens fasta annuitet, och ett totalbelopp av 90,8
milliarder utöver de till sitt belopp fixerade 226 milliarderna[1].
Men medan Tyskland redan före kriget hade och för närvarande
också har importöverskott, så skulle betalningarna för att bli
verklighet kräva att, av de 20 milliarderna, under de första åren
4,8 milliarders export ginge ut utan motsvarande import, medan
beloppet slutligen skulle stiga till 8,4 milliarder eller ej långt ifrån
halva exporten, som sålunda i denna del finge ske utan att
inbringa landet något alls. Jag har då utgått ifrån, att exporten
som sådan förbleve oförändrad och att de stigande siffrorna för
överexporten nåddes genom ständigt fortgående, virtuosmässig
minskning i importen, vilket är ett till ytterlighet osannolikt
antagande, i synnerhet för ett land med sådana importbehov
som Tyskland. Tänker man sig åter, något litet rimligare, att
exportöverskottet vunnes genom en uppdrivning av exporten, så
inträffar det paradoxala förhållandet, tack vare det genialiska
Parissystemet, att betalningarnas belopp samtidigt ökas; och för
denna eventualitet äro därför alla beräkningar strängt taget
uteslutna. Den starkaste möjliga stimulus har givits Tyskland att
för allt i världen ej släppa in några utländska varor utan söka
uppnå sin överskottsexport genom ett minimum av utrikeshandel.
Man kan ej förundra sig över, att dessa utsikter gjort de engelska
arbetarna betänksamma.
Sanna förhållandet är efter alla märken att döma, att allt
detta ligger utanför de praktiska möjligheternas område och att
någon betalning efter dessa dimensioner aldrig kommer och
aldrig kan komma att ske. Det är ganska säkert, att intet land,
och allra minst ett land som redan under trycket av detta slags
behandling sjunkit så djupt i desorganisation och misär som
Tyskland, skall kunna fullgöra dylika prestanda; det ojämförligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
