Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Svensk-Finlands självstyrelsekrav. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hårt åt att få en liten svensk avdelning upprättad inom den
gemensamma, av traditionerna från Yrjö-Koskinens tid
påverkade skolstyrelsen. Vid fördelningen av understöd åt finska och
svenska skolor och statens pågående övertagande av en del
enskilda läroverk drives trots svenska protester en rent aritmetisk
jämlikhetsgrundsats, som tager sikte huvudsakligen på
proportionen mellan de båda nationaliteterna och tvekar att ge statens
stöd åt behövande och behövliga svenska läroanstalter, så länge
den finska skolundervisningen icke ryckt upp i nivå med den
av detta system i vissa orter allvarligt hotade svenska. Frågan
om svenska kyrkoförsamlingars sammanförande till ett svenskt
stift har en gång fallit i riksdagen på en allians mellan finsk
nationalism och socialistisk religionsfientlighet och hotas nu för
andra gången av ett liknande öde. Inom armén gör sig en
nationalistisk finsk anda esomoftast för svenskarna rätt
kännbart påmint, och löftena om hembygdsförläggning för
Österbottens svenska värnpliktiga ha hittills ej infriats utan ett par
gånger med hänvisning till tekniska svårigheter ställts på
framtiden. Däremot synes enighet vara vunnen om gränserna för
de båda svenska län, Korsholms och Raseborgs, vilkas
upprättande förestår i samband med hela den gamla länsindelningens
pågående nyreglering. På detta område gälla
meningsskiljaktigheterna i stället de — för övrigt för hela riket planerade —
nya lokala självstyrelseområdena och de krav, som från svenskt
håll i samband därmed framställts på de svenska landskapens
förening till »landskapsförbundet Svensk-Finland».
Det torde ha varit behovet av att inför den med
landskapssjälvstyrelsens förberedande under professor A. Tulenheimos
ledning sysselsatta kommittén systematiskt framlägga de svenska
önskemålen, som närmast föranlett tillkomsten av det aktstycke,
vilket populärt går under den något högtravande benämningen
»Svensk-Finlands Magna Charta». Ledsamma erfarenheter från
kampen för nationalitetsparagrafernas förverkligande förmådde
därvid Svenska Finlands Folkting, den i maj 1919 (väl efter
mönstret av Ålands landsting) konstituerade, på privat initiativ
valda högsta representationen för den östsvenska nationaliteten,
att med de administrativa bestämmelserna i lagparagrafform
sammanföra svenskfolkets krav även på andra områden. Så
tillkom den 7 november 1920 aktstycket »Förslag till
grundstadganden till tryggande av den svenska befolkningens i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
