Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Svensk-Finlands självstyrelsekrav. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ständigt väljande till en förvirrande mängd ting och nämnder,
att hela denna apparat måste medföra ganska avsevärda
kostnader samt att förbundsdagen med dess viktiga
lagstiftningsbefogenheter ju endast komme att företräda en del, den på
landsbygden och i småstäderna boende, av Finlands svenska
befolkning samt att enhetligheten i den svenska rörelsen därigenom
riskerades, i det att förbundsdagen, som ju skulle få rätt stora
politiska befogenheter, lätt nog komme att erhålla en något
ensidig allmogeprägel i jämförelse med den egentliga politiska
representationen, folktinget, där även de tvåspråkiga städernas
talrika och politiskt mera framskridna svenska befolkning var
representerad. Häremot anfördes av förslagets upphovsmän, att
förbundsdagens lagstiftningsbefogenheter till väsentlig del gällde
jorden, vadan ett övervägande allmogeinflytande därvidlag
endast vore naturligt. Den nära till hands liggande
betänkligheten, att det svenska politiska arbetets koncentrering inom ett
administrativt avskilt Svensk-Finland skulle kunna ytterligare
förminska det inflytande det svenska folkelementet dock hittills
med den högre bildningens och politiska erfarenhetens rätt kunde
utöva på regering och riksdag, möttes dels med påpekanden av
att det i alla fall gick stadigt utför med detta inflytande och
dels med förhoppningar om att en hel del brännbara ämnens
avskiljande genom kantonal självstyrelse skulle medföra en
utjämning av de motsatser, som hittills försvårat det svenska
inflytandet att behörigen göra sig gällande i riksfrågan. Allmänt och
med fog framhölls som förslagets från svensk synpunkt största
förtjänst, att det tydligt krävde svensk medbestämmanderätt i
svenska livsfrågor. Grundlagsbestämmelserna äro tänjbara och
kunna ändras eller vantolkas trots alla svenska protester;
väsentligt starkare bleve de nationella garantierna, om de
sammanfördes i en »Magna Charta», vilken sedan ej kunde ändras
utan den svenska befolkningens eget genom det till officiell
institution upphöjda folktinget givna samtycke. På den
grundsatsen höll man synbarligen vida mer än på alla detaljer ifråga
om de många representationerna och deras befogenheter.
Emellertid framhöll man, åtminstone i de inre kretsarna, med
mycken bestämdhet, att Magna Charta var allvarligt menad
praktisk politik, ett arbetsprogram och ej blott ett för politisk parad
avsett idealprogram. Man hade tidigare på finskt håll ideligen
beskyllt svenskarna för negativ kritik och efterlyst, huru de i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
