Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - De ryska koncessionerna och vår handel med Ryssland. Av C. H. Trolle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Såsom redan antytts, försvunno vid bolsjevikrevolutionen i
november 1917 på olika sätt det stora flertalet personer, som
tidigare tillhört den bildade klassen i Ryssland eller, som den
där benämndes, »intelligensen». I den mån dess medlemmar
tillhört »exploatörernas» krets, således köpmän, bankmän,
industriledare o. d., skulle det icke finnas någon plats för dem i
något enda av den nya regeringens organ, förklarade Lenin vid
ett tillfälle. Men två och ett halvt år efteråt klagar han över
att det inom de nuvarande härskande klasserna »saknas folk,
som äga den statliga och ekonomiska erfarenheten». Sådan
fanns blott i den »föregående klassen», således bland dem, för
vilkas arbete man tidigare betackat sig. Nu skulle de kunna
tagas till nåder för att hjälpa till att »ur den gamla borgerliga
världens spillror bygga upp kommunismen».
Men även om nu denna klass skulle låna sitt bistånd till att
ordna det inre tillståndet i Ryssland, faller det på sin egen
orimlighet, att detta efterblivna land i allt vad till handel,
industri och näringar hör skulle kunna bli »sig selv nok», kunna
oberoende av den yttre världen bygga upp sitt eget samhälle,
bli en värld i världen.
I slutet av förlidet år — någon dag i början av november —
inflöt också i den officiella ryska tidningen Ekonomitjeskaja
Sjisn — Det ekonomiska livet — en artikel om »formerna för
sovjetrikets förbindelser med kapitaliststaterna», vilken artikel
torde få anses vara avsedd att förbereda den ryska allmänheten
på de blivande koncessionerna.
Då Ryssland genom en frivillig isolering från de övriga staterna, heter det
bl. a. i denna artikel, skulle tvingas att själv producera allt, som det behöver,
vilket det faktiskt icke är i stånd att göra och vartill det inom vissa områden
icke heller förfogar över de tekniska hjälpmedlen, måste man söka komma i
förbindelse med de kapitalistiskt styrda länderna. I fråga om ett legalt
varuutbyte med dessa kan sovjetregeringen icke medgiva, att utländska affärsmän
tillåtas att i Ryssland fritt inköpa varor, enär detta skulle avbryta den process,
som pågår i fråga om de privata företagens nationalisering och socialisering,
och komma spekulationsfebern att ånyo flamma upp. Dessutom skulle
sovjetmaktens ställning genom en dylik kapitulation inför kapitalet ohjälpligt skadas.
Därför kan en export av ryska varor icke tillåtas annat än genom statens
förmedling. Vid detta varuutbyte kan emellertid någon prisbestämning i rubel
icke förekomma, då rubeln — emedan den icke kan inlösas i guld — icke kan
jämföras med de kapitalistiska staternas mynt. Icke heller kan Ryssland finna
sig i, att varupriserna bestämmas i något främmande lands mynt. Alltför
många möjligheter till förmåner för den främmande staten skulle härigenom
kunna yppa sig. Skulle Rysslands export överstiga dess import, kunde man
visserligen mottaga likvid i det främmande landets penningar under
förutsättning att ryska myndigheter finge rätt till fria inköp i det främmande landet;
men då man icke kan förutsätta, att vederbörande gå in härpå, återstår det
endast att tillämpa ett kompensationssystem, varigenom Ryssland i likvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
