Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 7. 3. 1921 - Ryska diplomatminnen från Balkan och Sverige - Inför omröstningen i Oberschlesien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besöket i Petersburg och Stockholm strax före krigsutbrottet;
Rysslands dröjsmål med sin anslutning till de andra ententemakternas
garanti av Sveriges integritet i början av augusti 1914 och exc.
Wallenbergs höga uppskattning av dess värde, när den äntligen kom;
organisationen av ententeministrarnas samarbete i Stockholm; upprepade
tyska fredstrevare; och framför allt de förhandlingar om
Ålandsbefästningarna, som föregingo förklaringarna i riksdagen 1916. Ett rätt
pikant avslöjande lämnas på köpet i samband med sistnämnda ämne:
fem eller sex gånger blevo ententeregeringarna alarmerade av
meddelanden om Sveriges nära förestående ingripande i kriget på
Tysklands sida, insända från deras ministrar i Kristiania; förmodligen
hade dessa att göra med »informatörer och agenter, som voro
särskilt nitiska och uppfinningsrika». Åt de i Stockholm uppdykande
ryska spioneriagenterna bestås också ett rätt uppriktigt och i sin
korthet föga smickrande omnämnande.
Bakom den ryske diplomatens verksamhet på hans olika poster får
man hela tiden följa utvecklingen av händelserna i själva Ryssland;
intrycken från hans besök i hemlandet peka alltmera obevekligt mot
slutet, och den sjunkande stormaktens ledande män erhålla sina ofta
ganska oförbehållsamma karaktäristiker. Medryckande skildrar han,
hur till sist katastrofen endast gradvis framträder för honom i sin
verkliga karaktär, tills han slutligen, sedan sommaren 1917 förflyttad
till Madrid, finner det outhärdligt att längre tjäna sina nya herrar
och — kort före bolsjevikrevolutionen på hösten samma år —
frivilligt går i exil, där han som så mången annan griper
memoarförfattarens penna till sysselsättning och tröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
