- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Elfte årgången. 1921 /
144

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Skadeståndspolitikens fortsättning. Av Eli F. Heckscher

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

144 ELI F. HECKSCHER

40 milliarder. Då en guldmark genomgående antages till 10
pappersmark, bleve denna sistnämnda siffra alltså 4 milliarder
guldmark. Huruvida hållpunkter finnas att kontrollera dessa
siffror vet jag icke; den fråga nationalekonomen genast gör är
den, huruvida Tysklands utländska skuldsättning verkligen för
närvarande växer med 4 milliarder guldmark (eller 40
milliarder pappersmark) om året. Endast under denna förutsättning
kan nämligen framställningen vara riktig eller åtminstone ha
någon beviskraft.

Nästa led i de tyska s. k. sakkunniges bevisföring lägger för
enkelhetens skull till grund den sista och längsta av de fasta årliga
betalningarna enligt Parisbesluten, sålunda 6 milliarder guldmark
om året, utan att taga hänsyn till de 12 % på exporten som
enligt samma beslut skulle komma till. Därvid antages, att en
export av färdiga varor för en milliard nödvändiggör import av
råvaror till ett värde av l l/2. En ny överskottsexport på det
förstnämnda beloppet l milliard kräver i så fall en ny absolut
export som är 2 l/2 gånger så stor, i det att l 1/2 gånger
överexportens värde åtgår för att täcka den därav framkallade nya
råvaruimporten. En överskottsexport, som skulle motsvara dels
de 4 milliardernas brist i den nuvarande betalningsbalansen
och dels 6 milliarder i tvångsbetalning eller sammanlagt 10
milliarder, skulle alltså kräva en total ökning i exporten med 2 l/2 gånger
detta belopp eller 25 milliarder, allt guldmark om året, och den
tyska exporten alltså 6-dubblas i förhållande till sitt nuvarande
belopp, ökas från 5 till 30 milliarder guldmark om året.
Egendomligt nog tillägges icke något för de 12 % avgift på
exportvärdet. De skulle ytterligare tvinga till en ökning i
överskotis-exporten med 3.6 milliarder guldmark om året och en total
ytterligare ökning av den absoluta exporten (enligt samma norm
som förut) med 9 milliarder om året, upp till 39 milliarder om
året — vilket sedan i sin tur skulle kräva en ännu större summa,
emedan de 12 % måste räkna* på detta senare belopp o. s. v.,
o. s. v. Det hela leder till rena meningslösheter, vilket
visserligen icke är de tyske sakkunniges fel, ehuru man å andra sidan
knappast är berättigad att utan vidare godtaga deras
förutsättning, att exporten måste ökas med 2 1/2 gånger
överskottsexportens belopp. Saken är i verkligheten lika outredd som förut
och kommer, efter alla märken att döma, att så förbli.

Det tyska motförslag, som framlades på Londonkonferensen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:23:59 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1921/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free